Resa med barn: Alcúdia, Mallorca (Spanien)

Jag har varit i Spanien förut, på Kanarieöarna ett par gånger och tycker om det. Från början tittade vi på resor till Grekland, där jag varit många veckor tidigare i livet (Rhodos och Kos) men Peter tyckte inte att det verkade så mysigt så efter att ha kollat runt lite så riktade vi in oss mer på Mallorca, både Cala D’or och Alcúdia.

Och när sen den perfekta resan till Alcúdia dök upp två dagar innan avfärd kunde vi inte gå miste om chansen, speciellt inte när vi fick resan för ett pangpris.
Förmodligen för att en stackars familj fått avboka i sista sekunden 🙁

Alcúdia, Mallorca Maj 2016

Stranden i Alcúdia är väldigt barnvänlig, en strandpromenad som löper nästan längs med hela den långa stranden som är lätt att köra barnvagn (och rullstol) på. Människor som cyklade ibland (trots att man inte får det), åkte inlines, gick ut med sina hundar etc etc. Sanden är finkornig och det finns gott om skugga att få tag på. Förutom de tusentals solstolarna och parasollerna så finns det på många ställen både palmer och barrträd längst upp mot strandpromenaden där man kan parkera barnvagnar m.m.

Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016

Vattnet var dock lite kallt fortfarande (och chicken som jag är så badade jag inte i havet) men kan tänka mig att det blir riktigt härligt när temperaturen stiger lite och det var bra mycket folk som var i och badade varje dag.

Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016

Hotellet då. Vi hamnade på hotell VIVA SUNRISE. Ett hotell som Ving har och det är 4,5 stjärnor.
För de som vill finns det All Inclusive. Men eftersom jag har multipla födoämnesallergier och Albin lider av SED så kändes det inte som något alternativ då det är som att slänga pengar i sjön. Istället fixade vi en hel del hemma i vår lilla köksdel i lägenheten och var ute och åt. Det är perfekt med eget litet kök (kylskåp, frys, plattor, mikro, kaffebryggare, vattenkokare m.m.) när man reser med barn. Vi köpte färskt bröd till frukost varje dag och kokade kaffe, fixade pålägg (skinka, ost, philadelphiaost, gurka etc).

Viva Sunrise, Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016

Viva Sunrise, Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016 (1)

Viva Sunrise, Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016 (2)

Det mest perfekta med hotellet var nog ändå den jättehärliga barndelen på gården. Vi tillbringade nästan varje förmiddag/lunch på stranden men gick sen upp till hotellet och tillbringade eftermiddagarna vid poolerna. Albin älskade att bada och leka där och jag doppade mig till och med (kors i taket!) trots att det bara var cirka 22 grader i vattnet.
Bredvid sjörövarskeppet ligger en stor inhängnad fotbollsplan och bakom skeppet ligger ytterligare lekplats och kids club.

Viva Sunrise, Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016 (3)

Vi var ute och gick med barnen nästan varje kväll, ena kvällen knatade vi cirka en mil. Flera gånger var vi inte hemma förrän 22-00.
Härligt kvällsklimat och perfekt att promenera runt och titta på saker. Vi hittade till Gamla Stan och fick njuta av Blå Timmen när vi var där.
Som fotograf älskar man ofta just den stunden för det ger ett så magiskt blått ljus!

Prismässigt ligger det som Sverige ungefär.
Priserna för att gå ut och äta är ungefär samma här hemma och även livsmedel i butik.
Glass känns det som att det togs ockerpriser på, ändå åt vi glass varje dag (det hör ju till när man har semester?)

Old Town Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016

Old Town Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016 (1)

Vi hade en jättebra vecka och kan varmt rekommendera att besöka Alcúdia, både med barn eller utan barn. Både med rullstol eller utan rullstol. Som ung och gammal. Det finns det mesta utav varje. Hit kommer vi förmodligen att åka tillbaka någon gång. Den enda nackdelen med den här resan var de usla flygtiderna, vilket gjorde att vi var framme vid hotellet kring 23:30 på kvällen och landade på Landvetter klockan 02:10. Inte riktigt kompatibelt med barn. Det gick så klart (allt går bara man vill) men det hade varit bättre med andra tider.

Strandkonst Alcúdia, Mallorca Maj/Juni 2016

Och nej, det här är inget reklaminlägg eller sponsrat inlägg (om någon skulle få för sig det) 🙂


Vi stack till Alcúdia, Mallorca!

Jamen visst!

På onsdag eftermiddag bokade vi och betalade en resa och på fredagen den 27:e maj åkte vi iväg! Det blir ju lite lätt stressigt när man är planeringsmänniska ut i fingertopparna, men eftersom jag sedan tidigare har perfekta packningslistor liggande i datorn är det bara att sätta igång och packa ner och bocka av (och fixa lite smått och gott såsom bröstmjölksersättning, välling m.m. på affären).

Min sambo ville göra något speciellt på sin födelsedag och inte fira hemma, så han hade lagt in semester sedan tidigare.
Vi kollade fram och tillbaka på resor och på onsdagen dök en toppenresa upp som vi inte kunde ignorera. Förmodligen någon stackars familj som fått avboka i sista sekund för den resan fanns inte när vi kollade tidigare på dagen eller dagarna innan. Men det gjorde att vi fick en rejäl rabatt, så tack tack ♥

En vecka på ett Ving-hotell, tvårumslägenhet och 4,5 stjärnor. Lekplats, barnpooler etc etc.

Kan varmt rekommendera hotell ”Viva Sunrise” i Alcúdia. Toppen för barn, bra läge och ja… allt var bra.

Själva staden Alcúdia kan jag också varmt rekommendera att åka till med barn (och utan barn också för den delen). Långgrund strand, lååång strand, bra med skugga, härlig sand, perfekt strandpromenad (även för de som har behov av rullstol).

Kort och gott. En mysig vecka i Spanien.

Mallorca, Alcúdia, Alcudia, Mallis, Spanien 2016


Min nästa tatuering!

Härom dagen fick jag post.
Visserligen får jag post nästan varje dag, men just den här gången fick jag spännande post i form av min nästa tatuering!

Jag är sååå nöjd och älskar den redan, jag kommer att visa den här inne när den är gjord. Måste bara ta reda på VEM som ska få äran att göra den och få en tid 😉

Vilken tatuerare i Skövdes omnejd är bäst på att tatuera text med skuggor tro? Någon som har något förslag? 🙂

Min nästa tatuering - caroline landin


Och så kom våren!

Vi har hunnit med mycket här hemma de senaste veckorna.
Haft besök från Norrköping i flera dagar och bara hängt och myst. Albin har varit sjuk med hemsk hosta som han fick med sig hem från förskolan och några dagar senare började sessan sjukna på sig och blev riktigt dålig i några dagar när hon inte orkade äta, kräktes mycket och till slut blev slö och inte kissade. Det resulterade i ett besök på akutmottagningen för att inhalera Adrenalin och senare på kvällen fick jag åka till jobbet och hämta grejer för att sätta sond och sondmatas under 3 dygn då hon bara åt 30-40 ml på nappflaskan (borde äta runt 100-150).
Det må hända att jag jobbar med barn, men när ens egna barn är sjuka så är det en helt annan grej. Tur att jag fixade att sätta sonden på första försöket för annars hade jag åkt in med henne igen, det är totalt annorlunda att sätta när det är ens egna älskling än andras. Och tack vare att jag har det jobb jag har så slapp vi ligga inne på sjukhuset och kunde (med stöttning från mina kollegor, tack gulliga ni!!) vara hemma istället. I alla fall så är det inte RS hon kämpat med utan bronkiolit.

Vi har hunnit greja i trädgården och klippa lite häckar, tvätta altanen på framsidan och så har ett företag varit här och grävt in fiber och installerat i huset, så nu har hela området fiber. Finally!

Förra veckan körde jag igång Viktväktarna igen och mitt mål den här gången är att fortsätta gå ner de kilona som jag inte gick ner innan den här graviditeten. Cirka 20-25 kilo är mitt mål, men jag tar det sakta. Ingen brådska!

Här är ett ganska nytaget kort på vår lilla sessa i mormors famn. Märket på huvudet är ett så kallat ”Smultronmärke”, ett hemangiom som cirka 5% av alla barn har någonstans på kroppen. Förhoppningsvis blir det inte mycket större men det kommer att växa i omgångar till hon blir cirka 1 år innan det tillbakabildas och bleknar med tiden. Tur i oturen så sitter det där förhoppningsvis håret kommer att dölja det när håret blir längre. En del barn får dem på näsan, på kinden, på ögonlocket etc ♥

_MG_1905


Ingen Mammakryssning för mig i år, men…

… men i alla fall ”mamma-mys”.

Eftersom Mollie är så liten så hänger jag inte med på årets mammakryssning som går av stapeln på lördag.
Men för att inte deppa ihop helt här hemma så kommer en av mammorna i gruppen hit istället med sin dotter (som är född dagen innan Albin).
Så blir det en hel helg med mys istället medan våra vänner har superskoj på Östersjön!

Här är Lovisa och jag från förrförra årets kryssning (vi brukar dela hytt och rum när vi har event med gruppen).

Ha en trevlig helg alla vänner, det ska vi ha! 😀

Jag och Lovisa


Men hjälp!

Det händer en MASSA men ändå så lite.
Och ändå försvinner tiden så himla fort.

Mycket av min tid tas så klart upp av en liten prinsessa på 10 veckor och en 3,5-åring. Inte så mycket tid för ”mig själv” och inte så intressanta saker för alla andra, men däremot för oss som familj och föräldrar.

Jag har spenderat dagarna med att hänga med en massa av mina härliga vänner, gamla som nya. Och hantera den kända 3-årstrotsen. Baka, gå ut, planera dagen, försöka sova.
Pumpa, amma, mata, söva, byta blöjor, kolla på TV mitt i natten (tjena TLC!). Jag har numera sett både ”Married by mom and dad”, ”To ugly for love”, ”One born every minute”, ”Sex sent me to the ER” etc etc etc. Däremot brukar jag fort byta kanal när ”Toddler and Tiaras” kommer, tycker det är fruktansvärt. Någon som sett det?

Idag har vi gjort en heldag i Jönköping hos min bror tillsammans med mina föräldrar. Leos Lekland (MYCKET roligare än Stellas som finns här i Skövde – hoppas att Leos kommer hit!), sen middag på en thairestaurang i stan (och därmed Mollies första offentliga besök – har hållit henne borta från alla smittohärdar till nu). Och så bara mysigt häng hemma i hans lägenhet.

Tvåbarnschocken som jag upplevde i början när jag var själv hemma med båda barnen har lagt sig. Vissa dagar är jobbigare än andra, men jag börjar få lite mer kläm på att fixa det nu även om tålamodet är lite sämre vissa dagar när man inte sovit mer än totalt ett par timmar i flera omgångar. Däremot har lilla Mollsan haft tre fantastiska nätter för att vara så liten. Hon har somnat för natten mellan 19-21 och sen sovit fram till 04-05 innan hon ätit och sen somnat om till 08! Woohoo. Inte visste jag att det kunde vara så här bra! (det här kommer jag förmodligen få äta upp) 😉

Nu ska jag krypa ner och sova några timmar innan sessan vill ha mat igen.

Hoppas att alla ni som läser har det bra! 🙂

Mollie 2016 - caroline landin


Tvåbarnschocken!

En del tycker att det är en chock att få ett barn, det där med hur man ska få tiden att räcka till och att man inte ”kan göra allt” när man får barn. Det var aldrig något problem för min del, jag har inte varit någon partyprinsessa på många år och resa m.m. kan man göra även när man får barn.

Däremot blev det lite av en chock när man får två barn och känna hur man ska räcka till åt båda två. Man är redan van vid att åsidosätta sina egna prioriteringar efter att ha fått barn så det är inget problem (förutom att det vore skönt att kunna duscha, kissa och äta när man vill) men att känna att man inte räcker och att storebror helt plötsligt inte har mammas och pappas fulla uppmärksamhet. Det är kanske mer speciellt när man inte ”bara” ammar utan också ska pumpa, flaskmata, diska flaskor, koka vatten, koka flaskor och allt sånt. Och med en liten prinsessa som gärna bor PÅ mamma eller pappa dygnets alla timmar.

Mollie LandinLilla prinsessan på pappas bröst

Vi börjar ändå få in lite rutiner men tar dagarna mest som de kommer, har varit hos mina föräldrar lite och haft besök här hemma.

På grund av alla smittor som härjar: Influensan, vinterkräksjukan, magsjuka och framför allt RS-virus så är storebror hemma från förskolan ett tag framöver. Visst skulle han behöva gå dit och få stimulans och så, men det kan han få här hemma också om vännerna kommer på besök. Däremot känner jag att jag inte har så mycket tid att ”bara bebisgosa” som man kanske skulle vilja, men det kommer att finnas tid för det om någon månad när vi får vara själva hemma någon timme per dag. Och om man väger nackdelar och fördelar så ser jag hellre att hon inte åker på något RS eller liknande när hon är så liten. Jag tror att jag är lite yrkesskadad också efter allt som jag sett under mina år på jobbet.

Jag skulle aldrig nånsin vilja se vare sig mina egna eller vänners barn riktigt sjuka i RS, det är en fruktansvärd syn och känsla och jag lider med de familjer som jag träffat på under åren vars barn varit riktigt dåliga ♥

Annars njuter vi här hemma så mycket vi kan mitt i alls kaos 😉 Blöjbyten, nappningar, leka med storebror, diska, laga mat, duscha, amma, mera blöjbyten, bära på Mollie, skratta med Albin och så bara ”vara”. Livet som tvåbarnsmamma och jag älskar mina barn! Man var orolig för om man skulle kunna älska någon lika mycket som man älskar Storebror, om kärleken skulle räcka till.

Det gör den. Och den är ännu större för båda två, speciellt när man ser dem tillsammans ♥

Mollie Landin 1


…och så kom Mollie :)

Och det var kärlek vid första ögonkastet 🙂

Den 27:e januari klockan 09:48 såg hon operationssalens ljus för första gången efter ett planerat kejsarsnitt.

Eftersom vår förra förlossning blev allt annat än bra kändes det som ett bra val att snitta planerat den här gången och det känns som att vi fått en rejäl revansch den här gången.

Förutom att jag mådde lite kymigt ett tag på operationssalen och förutom att hon var stor och fastnade på vägen ut (ja, de kan fastna även via snitt) och mina kollegor fick sig ett akutlarm och lite motion i form av en ”joggingtur” ner till förlossningen för att ta hand om henne ♥ Så gick allt såååå bra. Nu är vi hemma tillsammans i några veckor för att få någon form av rutiner och komma in i vardagen med två barn, där ett sitter fast vid bröstet en stor del av dygnet och den andra pockar på uppmärksamhet i stort sett hela tiden.

Otillräcklighet sammanfattar mycket av känslorna just nu. Men det ska vi väl fixa det här, precis som alla andra?

Har ni några bra tips att dela med er av? ♥

Vår lilla älskade sessa 13 dagar gammal.

Mollie 160209


Snart är magen borta… Och då får vi träffa vårt lilla mirakel ♥

Inget är som väntans tider sägs det. Och det stämmer.

För när vi nu har ett datum som vi längtar efter och räknar ner till så känns det som att tiden sniglar sig fram. De här futtiga dagarna som är kvar innan vi får träffa vår prinsessa känns som en längd av hela graviditeten hittills. Nästan 😉

Nu går vi in i vecka 39 (38+) och snart är hon här.
Jag känner mig stor och otymplig. Mina fogar smärtar något otroligt och jag har halsbränna som tillfälligt botas med Omeprazol inför varje natt. Jag ligger på 2-3 kuddar och vänder mig från sida till sida med mycket möda och besvär. Toaletten får några besök varje natt och min kompis Nezeril hälsar på i näsan varje morgon och kväll pga graviditestäppa.

Förutom det så blöder tandköttet när jag borstar tänderna, näsan när jag snyter mig och fötterna + benen blir som geléklumpar om jag är uppe för långa stunder på en gång.

Viktuppgången under hela graviditeten är nu 12 kilo och det känns överkomligt tycker jag. Det är klart att man är rädd för att gå upp för mycket men det sägs att en hälsosam graviditet bär med sig 12-20 kilos viktuppgång. Och jag tänker inte ha någon brådska att gå ner dem igen när hon kommer ut. Var sak har sin tid.

I alla fall så känner jag mig rätt mosig i skallen och trött nästan hela tiden. Och på grund av smärta klarar jag inte av att göra speciellt mycket om dagarna. Så nu känns det rätt skönt att den här graviditeten (min sista) snart är över. Jag passar på att mysa med min mage och super in så mycket som möjligt.

Jag har jobbat mitt sista pass på jobbet för många månader framöver. Sängen är bäddad, BB-väskan är packad med kläder till oss båda, filtar och lite av varje.

Vi längtar efter dig något galet. Efter att få se dig, hålla dig i famnen och pussa på din söta lilla näsa ♥
Jag kommer inte kunna andas ut förrän du är här ute hos oss och jag vet att allt gått bra.

Graviditet nummer 7 och barn nummer 2. Du är vårt lilla mirakel ♥

Lillasysters rum


Välkommen 2016!

Nytt år, nya möjligheter?

Hittills i år har jag redan hunnit fylla år och jobba mitt sista pass på några månader.
Året började med jobb, tänkte det var lika bra att jobba hela helgen efter Nyår så att jag med gott samvete kan vara hemma i några månader.
Jag har hunnit med att träffa flera av mina goa vänner och flera planerade besök och fika-mys står på schemat.

Sen är det ju tänkt att jag ska föda barn också. Inom tre veckor är hon här hos oss.
Kommer hon inte ut självmant inom ett visst datum så står ”elektivt sectio” – dvs planerat snitt – på kalendern.

Det ska bli så spännande att se vem hon är. Eller han om nu läkaren sett väldigt fel 😉
De senaste veckorna har hon varit lite lugnare på nätterna och hållit igång lite mer dagtid istället, vilket gör att jag åtminstone får någon timmes sammanhängande sömn nattetid och det är skönt. Dock vaknar jag så fort jag ska vända mig från sida till sida (enda sättet som går att sova på), toalettbesök, halsbränna etc. Men för något så värdefullt där inne får man helt enkelt försöka att bita ihop även om jag många gånger satt mig på hallgolvet gråtandes för att jag inte kan få på mig skorna själv. Jag håller tummen allt jag kan för att foglossningen försvinner i samband med förlossningen precis som förra gången, svårt att beskriva hur det känns när kroppen är en spillra av sitt forna jag. Man ska inte klaga och man ska vara glad och tacksam (och det är jag) men att ha sån fruktansvärd foglossning är hemskt. Att vakna av att man gråter när man ska vända sig, inte kunna ta på/av skorna, underkläder, byxor etc och att gå som en strandad val när man rör sig…

Jag är sjukskriven fram till förlossning och A går på förskolan några timmar varje dag så att jag ska kunna ligga och vila upp bäckenet och benen (som svullnar på sig av alla vätska). Han kommer att gå fram till dess att Lillasyster kikar ut, sen kommer han att vara hemma med oss.

RS-säsongen är ”lugn” i år om man jämför med förra året, men toppen kommer i februari/mars och eftersom jag sett så många barn sjuka i just RS under mina år på jobbet är det aldrig något jag vill riskera att mina barn åker på. Så om det innebär att A får vara hemma från 15 timmars-förskola så får det bli så.

Nu måste jag gå och pussa min son godnatt 🙂 ♥

Svullen som attan och sliten i vecka 37. Men ändå. This is me.

Baby Loading (Gravidfoto by Caroline Landin). Spindeltjejen Gravidfoto Studio. Vecka 37.


Jul, Nyår och Lillasyster

Nu har Julafton 2015 passerat och vi närmar oss Nyårsafton 2015-2016 med stormsteg.

Sen väntar min födelsedag (som visserligen inte är något speciellt att fira längre) och därefter nästa stora grej. Lillasyster.

Eller Lillebror – för tänk om de sett fel 😉

Det är bara cirka tre veckor kvar till hon kommer ut nu, till vi blir tvåbarnsfamilj. Storebror längtar en massa och säger till Lillasyster M att ”komma ut nuuuuu” så att de kan mysa. Han har väntat och längtat länge nu, men snart är det dags. Det ska bli så himla spännande att se vem hon är, hon som ligger där inne och buffar och sparkar, och gräver med fingrarna och trycker ner huvudet ner i bäckenet och får mig att gnälla och gråta av all foglossning som gör att jag knappt kan gå längre.

Jag har gått upp 11,2 kilo totalt och det mesta sitter på magen men även lite på låren. Dessutom är en del vätska och händer, ansikte och ben är svullna. Tyvärr klarar jag inte av att få på mig några stödstrumpor själv eftersom jag har svårt att röra mig.

Jag försöker njuta de sista veckorna. Sista gången som jag bär ett litet knyte inuti mig. Men det känns som att det är en bit kvar till mål, speciellt med smärtsamma sammandragningar (även i vila) och fogar som inte klarar något. Att ta på sig underkläder är numera en sport i mitt liv. Jag hoppas verkligen att det blir bättre när hon kommer ut, precis som med storebror, för jag längtar efter att kunna gå några hundra meter, att kunna ta mig ut och få lite frisk luft utan att gråta innan jag kommit ut genom dörren.

Undrar hur hon ser ut. Undrar hur stor/liten hon är. Undrar hur hon är.
Oavsett så är hon otroligt älskad redan nu, hon som vi ännu inte mött ♥

Albin och Lillasyster


Countdown: 5 veckor.

 

Studiofotografering Skövde - Fotograf Caroline Landin

I eftermiddag har jag haft besök av de här två busiga godingarna i min hemmastudio. Jag tycker det är så underbart kul att fotografera, speciellt barn som är fulla av bus och lek.

Just nu är jag liiite otymplig bara i att ta mig upp/ner på grund av stor mage och smärtsamma fogar. Men jag kör på ändå och vilar mellan varven.

Ungefär fem veckor kvar, sen kommer Lillasyster ut till oss. FEM VECKOR. Stoppa tiden! Nu måste jag bara passa på att njuta trots alla krämpor. Jul, Nyår, Födelsedag och sen är det dags. Bebismys för fulla muggar (och förhoppningsvis inte så mycket kolik eller liknande).

Kram på er!!


Att ha blivit med hemmastudio!

Igår hade jag besök av finaste Jacob och hans pappa för att ta lite porträttfoton och tomtefoton i min nya hemmastudio.
Jajemen. Nu (efter måååånga års fotograferande) äger jag en portabel hemmastudio med backdrops och studioblixtar.
Egentligen tycker jag allra bäst om att fota ute i naturligt ljus men det är skönt att ha ett alternativ under vinterhalvåret när det är kallt och mörkt och trist ute.
Och smaken är ju som baken – delad. Många tycker bättre om studiofoton än foton med naturligt ljus.

Nu måste jag bara lära mig att hantera blixtarna och softboxar, hur man komponerar fotona precis som jag vill ha dem.
Övning ger färdighet? Och alla är vi barn i början, som jag brukar säga.

Vill ni se lite av mina foton så kan ni kika in HÄR.

Fotograf Caroline Landin Skövde. Hemmastudio.


Inget är som väntans tider?

Vi är så himla spända på att få träffa lilla M där inne i magen. Inte så mycket att vi vill att hon ska komma ut NU. Men dagarna fram till januari får gärna gå fort för det ska bli så skoj att få se henne på riktigt och hålla henne i min famn och pussa på henne (istället för att gnälla på henne som jag gör nu när hon ligger i magen och trycker på alla möjliga ömma punkter) 😉

Jag går runt och fixar och donar lite titt som tätt i hennes blivande rum men är inte klar än på långa vägar, får väl ordna lite mer när det närmar sig så att man håller sig sysselsatt och får tiden att gå lite fortare. Tur att A håller mig igång med sin härliga energi och snabba utveckling.

Och så jobbar jag ju fortfarande, även om jag gått ner till 50% pga kraftig foglossning. Jag har ändå tänkt försöka jobba fram till det är dags i januari, beroende på vad mina fogar säger om det.

Har ni jobbat hela tiden fram till förlossning?

Newbie Rosa Filt - Teddykompaniet Kanin


Dagens bebismode – hiss eller diss?

IMG_9253

IMG_9254

Jag tycker att de flesta kläder som finns att köpa just nu är väldigt färglösa och ”dassiga” men föll för en liten mössa och body (har samma filt) som Lillasyster ska få ha på sig när hon kommer. När jag väntade Albin var det mycket färger, mönster m.m. och det älskade jag! Men nu är det mest ljusa färger i vitt, beige, brunt, rosa. Vet att en del mammor tycker att det är jättefint men jag hör inte till dem 😉 Som tur är har jag MASSVIS av kläder kvar från när Albin var liten och det är mycket unisex i härliga färger som Lillasyster också kan använda.
Vad tycker ni om bebismodet just nu? Hiss eller diss?


När man är MOLO-fanatiker

Jag tror att det är tack vare min vän Petra som jag är frälst vid Molo (tack vännen) 😉
Redan innan jag fick barn så klädde hon sina barn i de här färgglada och härliga kläderna och när Albin föddes så fick jag en Rainbow-body av henne och familjen i present. Och resten är historia.

Albin i Molo Rainbow

Albin ses väldigt ofta i just kläder från Molo och nu när Lillasyster är på väg så kan ju inte hon vara sämre. Därför väntar nu de här godbitarna på henne (om allt går som det ska, vilket vi så klart hoppas!!) ♥

Molo Cherry Blossom Dress and Suit
Visst är de underbara?! 🙂

Här kommer lite mer Molo-Albin 🙂

Molo-Albin i Asien


Diagnos: Foglossning

Precis som när jag var gravid med Albin har jag nu problem med foglossning.
Förra graviditeten dök den upp som ett paket på posten sent i graviditeten, nämligen inte förrän vecka 31. Men då med besked. Det blev foglossningsbälte, sjukgymnastik, rehab-bad och kryckor. Samt vila och soffläge/sängläge i så stor mån som möjligt.

Den här gången satte det igång redan i vecka 13 och har blivit värre och värre allt eftersom veckorna går och magen växer. Det sägs att om man en gång haft foglossning så kommer det tidigare i nästa graviditet och oftast även kraftigare. Jag har ändå kämpat på väldigt bra tycker jag, och jobbat 100%.

Jag gick in i vecka 27 den här veckan och i måndags fick jag dock väja mig och sjukskriva mig partiellt. Jag tänker börja med att försöka jobba 75% och se hur det fungerar. Senaste veckorna har fogarna tagit sån stryk att när jag efter 8 timmars arbetspass ska gå till bilen har jag knappt kunnat gå alls och sen behövt vila i flera timmar. Det liksom ”knäcker” i fogarna när jag ska gå i trappor, resa mig upp, sätta på mig strumpor m.m. Jag är glad så länge jag slipper kryckor. Och det kunde varit värre. Samtidigt så måste man lyssna på sin kropp och det handlar ju (förhoppningsvis) om en så kort period i livet så man måste ta hand om sig. Jag kommer förmodligen aldrig mer att vara gravid och jag vill passa på att må så bra jag kan och förbereda mig inför allt som komma skall. Samtidigt som jag blir rastlös av att bara vara hemma och vila. Jag behöver göra något, känna mig behövd och ”viktig” för att känna att jag lever ♥

Jag och Bulan i vecka 25+0 (graviditetsvecka 26) och i vecka 26+0 ♥

20151020_191736 20151026_125057


Syskonfotografering bland höstlöven

Igår tog jag min kamera och mötte upp familjen Hagman för att föreviga deras två sessor i höstlöven.
Med två söta tjejer i matchande outfits och färgsprakande löv i alla de kulörer och solen som kikade fram kan det inte bli annat än lyckat!

Här kommer ett litet smakprov från dagen. Min Facebooksida hittar ni HÄR. Välkomna in!

Syskonfotografering , barnfotografering Skövde , fotograf Skövde


Han har fyllt 3 år!

Min lille bebis fyllde ju 3 år härom dagen.
Och idag hade vi lite kalas för släkten här hemma.

Beställde en tårta av en tjej här i Skövde som gör dem på sin fritid och vi blev såååå nöjda.

Albin har tjatat om en ”Nemo-tårta” i flera veckor och nu fick han sin tårta. Och han smakade till och med på den själv! Han har ju en selektiv ätovilja och är väldigt försiktig med att låta saker komma nära munnen, men den här med jordgubbssmak och vanilj gick hem helt! ♥

Tack Malin för tårtan – man vill knappt skära i den för den är så fin! 🙂

Hitta Nemo Tårta - Nemotårta - Nemo-tårta, 3-årstårta, barnkalas


Daimcheesecake

Imorgon är det födelsedagskalas för släkten eftersom Albin fyllde 3 år i tisdags.
Men idag fyller min pappa år (GRATTIS PAPSEN!!) och därför slängde jag och mamma ihop något smarrigt för att fira honom lite.

Den här hittade jag på Lindas Bakskola och den såg väldigt god ut!

Det var den också. Väldigt mättande dock så en liten bit räcker långt 🙂

Så här ser den ut på Lindas sida och HÄR hittar ni receptet!

Daimcheesecake Linda


Att vänta barn nummer 2.

De flesta av er följer mig ju på Instagram eller på Facebook så det kommer väl inte som någon direkt nyhet här inne.

Men i alla fall. Albin ska bli storebror!
Beräknat förlossningsdatum precis i början av februari men som det ser ut så blir det planerad förlossning i januari.

Liten buffar rejält där inne och framför allt när jag ska lägga mig och sova för natten, då är det full fest!

Den här graviditeten och den jag hade med Albin är som natt och dag nästan.

Med Albin spydde jag i 42 veckor och gick på mediciner och var sjukskriven bitvis. Den här gången mådde jag väääääldigt illa fram till vecka 16 men kräktes bara 2 gånger.
Med Albin började foglossningen pang boom i vecka 31, nu satte den igång redan i vecka 13. Det sägs att den kommer tidigare för varje barn och även kraftigare. Ska bli spännande att se hur den utvecklar sig med tanke på att jag gick med kryckor då.

Jag var sugen på potatis i mängder när jag väntade Albin. Den här gången är det pasta som gäller.

Det vanliga chokladmonstret som härjade även när jag var gravid med Albin har bytts ut till ett monster som crejvar sura godisar och salt! Och äppeljuice.

Det är mycket som skiljer.
Kanske har det sina förklaringar eftersom jag den här gången väntar en liten tjej!
Japp. En liten lillasyster är det som ligger där inne i magen och växer för fullt ♥

Som vi längtar efter den här lilla sessan, att få se henne och att få lära känna henne ♥

Lillasyster-Copyright-Caroline-Landin


När liten blir stor.

Imorgon fyller vår lille Gos 3 år.
Vet inte vart tiden har tagit vägen, men på något sätt så har den flugit iväg och nu har 3 år gått sen han såg dagens ljus för första gången!

Hittills har han sovit i sin spjälsäng som är ganska stor, men för ett år sen bytte vi ut ena sidan till en juniorlångsida. Nu behöver han en större säng och jag vill ha någon som faller mig i smaken och som passar in i rummet.

Därför blev jag väldigt glad när jag hittade en säng på Jollyroom i veckan! På rea dessutom!

Har tidigare kikat på NILS från Mio som jag gillar, men den här är i samma stil som spjälsängen som han haft och blir toppen! Och dessutom med lite skydd på sidorna, vilket är toppen när man har en helikopter till son på nätterna som trillat ur sängar (lite varstans) otaliga gånger! 🙂

JLY Juniorsäng Dream 140x70cm Vit 1 (2195 - rea 1399 kronor)


Kroatien: Omiš

Efter första natten lämnade vi Podstrana för att köra vidare ner till Podgora på Makarska Rivieran.
Eftersom vi inte hade bråttom stannade vi i staden Omiš på vägen ner för att turista lite.

Omiš ligger cirka 2,5 mil söder om Split och Cetinafloden mynnar ut i havet precis där. Många båtar och en stad omgiven av de makalösa bergen som ger ett så maffigt intryck.

Ovanifrån ser staden ut så HÄR.

IMG_6570

IMG_6574

IMG_6578


Kroatien: Split – Podstrana

Ibland åker jag på charterresa, men inte speciellt ofta.
En del av charmen med resan är att pussla ihop den själv, som att lägga ett litet pussel nästan. Ibland lite mer avancerat än annars.

Den här gången bokade jag flyg, boende och hyrbil hemifrån. Från början var det tänkt att stanna 14 nätter på samma ställe, men eftersom det var flera tusen billigare att åka en dag tidigare så blev det 15 nätter, varav den första natten på annat boende eftersom lägenheten som vi bokat var full.

Vi flög därför mellan Göteborg ner till Split, men en kort mellanlandning i Tyskland (München) för att där också spara några tusenlappar. Jag brukar väga lite med kostnad och restid, annars kör jag gärna på direktflyg eller kanske en mellanlandning, lite beroende på vart man ska och hur lång mellanlandningen är.

I Split hämtade vi ut en bil på flygplatsen och sen körde vi lite söderut till orten Podstrana, där vi tillbringade vår första natt på ett hotell precis vid havet. Ett deluxerum blev till en ”svit” med två rum och en väldigt stor terrass med utsikt mot poolen och havet. Målet med resan var Podgora på Makarska Rivieran och därför föll det sig rätt naturligt att stanna en natt på vägen ner och se lite mer, istället för att åka direkt ner till samma ort och byta boende där efter en natt.

Podstrana är en liten ort söder om Split, fina stränder som i övriga Kroatien (sten så klart) och väldigt lugnt eftersom det inte är någon direkt turistort. Det var skönt att landa lite och laddar batterierna innan vi ett dygn senare körde vidare söderut.

Podstrana / Caroline Landin / Albin

Podstrana / Caroline Landin / Kroatien


16 dagar i Kroatien

Så inatt kom vi hem igen, efter 16 dagar i värmen. Någon dag lite mer molnig än andra och någon dag med regn, men vad gör väl det?

Igår när vi skulle köra upp till flygplatsen toppade mätaren på 36(!) grader. Inte illa för att vara mitten av september.

Temperaturen som mötte oss när vi landade i München och i Sverige var dock lite lägre på 14 grader.

Är det någon som läser här inne längre? Vill ni höra mer om resan och se lite foton?

Podgora , Makarska , Croatia , Kroatien by Caroline Landin


Sommarbröllop

Igår gifte sig en av mina bästa vänner, hela dagen gick i kärlekens tecken och solen strålade från himlen. Det kunde inte bli mer perfekt än vad det var!

Både min vän och hennes (numera) make var så himla fina. Stunning är ett bra engelskt ord som beskriver dem bäst ♥

Det är något speciellt med brudpar och bröllop, framför allt när alla gästerna också kan känna all den kärlek som finns mellan de två.

Idag är jag trött och har inte gjort många knop, det tar på krafterna att ha superskoj en hel dag! 😀

Bröllop Skövde, Fotograf Skövde, Fotograf Caroline Landin, Bröllopsfotograf Caroline Skövde


Hallå sommaren?!

Vadå inte bada med kläderna på mamma? Varför inte? 😉

20150702_122211

Jag undrar om sommarvärmen kommer tillbaka? Efter några ynkliga fina dagar i början av juli så har vi knappt sett röken av någon sommar i år. Inga ljumma sommarkvällar när man kan sitta ute på altanen och inga härliga morgnar där man kan sitta och dricka kaffe i solen. Snål sommar med andra ord!

Har ni hittat på något kul ändå i sommar?
Trots det här sketna vädret?

Ett par dagar tillbringade jag och Albin hos min bror i Jönköping och sen under en vecka var vi i Halmstad och Helsingborg. Vi har också haft ett gäng härliga vänner här hemma och besökt Skara Sommarland m.m. Nu längtar vi till senare i sommar när vi är lediga tillsammans, hela familjen!


En midsommarnattsdröm. I Hunnebostrand.

Jag är usel på att blogga och har funderat på om jag ska stänga ner bloggen eller om den ska få vara kvar.
Den gör ju liksom ingen skada av att ligga här, men det känns också onödigt att ha kvar den om jag aldrig skriver något.

Hunnebostrand Panorama 2015

I helgen som var körde vi ner till huset i Hunnebostrand, där vi firade lite midsommar med god mat och sol och havsdoft. Albin älskade att kika på båtarna och skulle helst stanna kvar nere vid havet hela dagen. Det mesta fantastiska för mig kom på lördag kväll när jag fick bevittna en av de mest magiska solnedgångarna tillsammans med min P. Så vackert att man nästan storknade!

Hunnebostrand solnedgång 2015

Hunnebostrand solnedgång 2015

Hunnebostrand solnedgång 2015

 


I did it!

Gårdagens projekt blev att slänga ihop en tårta eftersom min käre sambo hade födelsedag och jag hade fixat en liten överraskningsfest till honom när han kom hem från jobbet med våra familjer närvarande.

Efter en del planering sedan tidigare bestämde jag mig för att göra en tårta med ”Fingers” runt omkring eftersom det är en av hans favoritkex, och med Pollyfluff inuti bland annat eftersom han älskar Polly.

Så här blev resultatet. Jag är INTE van vid att baka och dona så jag är riktigt nöjd med min insats 🙂

Chokladbottnar med jordgubbsgrädde och Pollyfluff inuti. Sen lite grädde ovanpå och på sidorna för att fylla ut. Och skivade färska jordgubbar. Sommartårta fast att sommaren lyser med sin frånvaro utanför fönstret. 2 juni idag och det är 6(!) grader ute. Hallå sommaren – vart är du?!

Fingerstårta med jordgubbar och Pollyfluff / Birthdaycake with Fingers / Fingerkex


När ens barn inte äter…

Det där gula som lägger sig som en hinna på bilarna varje dag nu, det där gula som cirkulerar i kroppen gör mig alldeles trött, matt och lite lätt koko i bollen. Pollen. Varje morgon vaknar jag svullen i hela ansiktet och har svårt att komma upp. Näsan och bihålorna korkar igen och jag skulle helst av allt lägga mig under täcket och sova bort ett dygn i streck för att komma ikapp. Men det gör man ju ändå inte så det är bara att bita i det sura äpplet och masa sig upp när klockan ringer (läs: när sonen vaknar för han vaknar nästan alltid innan klockan ringer).

Mycket av min energi går till att jobba 100% och att pussla ihop vardagen med en son på 2,5 år som är trotsig och krävande men samtidigt helt underbar. En fantastisk, älskad son som tyvärr inte äter speciellt mycket (och aldrig gjort) och som krävt läkarbesök, dietistkontakter och extra planering och samtal på förskolan. Inte trodde jag att det kunde suga så mycket energi som det gör och har gjort. För som alla säger ”vänta bara tills han börjar dagis, DÅ kommer han att äta”…. eller ”det släpper med tiden”. Men i vårt fall handlar det inte om vanlig petighet eller kräsenhet utan högst troligt om en selektiv ätovilja/ätstörning som bottnar sig ända från han var liten bebis och skulle börja äta mat. HÄR finns en väldigt bra sida om det för er som är intresserade eller nyfikna.

Blond boy holds hand on his mouth to stop eating

Skillnaden mellan vanlig petighet/kräsenhet och en SED är att barnet oftast hellre svälter än att stoppa något nytt i munnen. Inte ens för att smaka. Därför har det ibland gått hela dagar utan i princip någon mat när han är på dagis och inget av hans säkra kort serveras. Trots att älsklingen för längesen fick plats vid bordet där ”barnen äter bra” för att kanske stimulera hans intresse för att smaka/äta.
Man ser också att barn med SED utesluter hela grupper med mat, som i vårt fall grönsaker, kött, kyckling och frukt (förutom banan som av någon konstig anledning fungerar). Han har också slickat på lite äpplebitar men tar inga tuggor eller smakar.
Största näringskällan är välling (morgon och kväll) och smörgås, yoghurt, dricka, korv och köttbullar. Det är tur att det finns korv med mer kötthalt än vanlig korv, så att den blir lite nyttigare.
Något annat som kan slinka ner om han får är: Piggelin (1/3-1/2 stycken), bulle, vita kex, hemmagjorda fiskpinnar och lite gröt.
Ibland fungerar dock inte ens de säkra korten som man lagat till middag och då får det blir smörgås och dricka hela dagen. Eller som senaste veckan när han ätit korv varje dag. Så länge han äter…

2014-03-18-PICKYEATING2

Älsklingen har aldrig varit intresserad av majskrokar eller att plocka med mat som barn generellt gör, han har alltid haft lätt att sätta i halsen och det är många gånger som jag har behövt dunka ut maten som sätter sig i halsen (när han var mindre) även om bitarna inte var speciellt stora. Han vill inte smaka eller ens lukta på sånt som barn ”brukar” tycka är gott (som pannkakor, pommes, chips, popcorn, godis, glass etc). Frågar man om han vill smaka så blir svaret ”uääääääääääck” och väldigt tydlig motvilja. Sätter man fram något framför honom som inte är något av de ”säkra korten” så hamnar det lätt på golvet eller skjuts bort på bordet och panik lyser i ögonen. Och man kan absolut inte tvinga de här barnen att smaka för det kan förstöra matgrupper för all framtid. Någon gång försökte jag få honom att smaka på chokladsås som jag åt till glass och då borstade han frenetiskt på tungan med handen och skrek och hade panik. Trots att han faktiskt tycker om ljus choklad i små bitar, enda godiset som han vill ha och som han får ibland. Man kan släppa honom bland allt lösgodis i affären och han kommer inte ens att gå och ta av något eller vilja smaka.

Att vikten ligger på minus på kurvorna gör inte speciellt mycket, men det är frustrerande när man vet att vitaminer, mineraler etc är så viktigt för hälsan och man vill såååå att ens barn ska äta. Jag har stått vid spisen otaliga timmar och lagat en massa olika sorters mat för att hitta sånt som han tycker om, som barn BRUKAR tycka om. Jag menar… pannkakor med socker och glass som exempel (inte för att det är speciellt nyttigt men….) men det hamnar inte ens i närheten av läpparna. Makaroner och ketchup. Spaghetti och köttfärsås. Som exempel.

Ropar man ”nu är det maaaaaaaaaaat” så blir det oftast lätt panik och motstånd över att ens komma ut i köket och sätta sig.

Albin äter välling Copyright Caroline Landin

Jag har kommit till en punkt när jag försöker sätta hoppet till att det kommer att gå över, att han kommer att bli intresserad av mat, nyfiken på mat, nyfiken på dofter. Nyfiken på att lukta och smaka. Att han kommer att smaka på annat än bröd, yoghurt, korv, köttbullar och hamburgare. Ibland slinker det ner någon liten sked mos eller ris men potatis och makaroner hamnar inte ens i munnen och skulle de råka hamna där så åker de ut illa kvitt ihop med ulkningar och panik. Jag hoppas att vi en dag kommer att kunna sitta ner och äta en måltid tillsammans, med samma mat. Och att vi kan skippa vällingen, som just nu gör att han får i sig allt det viktiga som han behöver. Försöker att inte stressa, att inte låta det äta upp mig inifrån och oroa mig och ge mig ont i magen. Min lille älskade plutt, som betyder mest i hela världen och som jag bara vill det bästa av allt. Vi är flera föräldrar med liknande bekymmer som samlats i en Facebook-grupp, där vi får stöttning av varandra. Det är verkligen tacksamt när man sitter i en sån här situation, när allt man vill är att ens barn ska äta, växa och må bra; att orka med dagarna och att få i sig tillräckligt med vitaminer, fetter, näring och mineraler.

Ni kan väl hålla en tumme för oss, att det kommer att gå över, att det är något som han ”växer ifrån”. Tack ♥

 


Stygn (suturer) som växer ut ur kroppen efter 15(!!) år.

Japp, ni läste rätt. Det här är vad som händer mig precis just nu.

Jag gjorde en operation för 15 år sen och ärren har till och från kliat och varit irriterade, sådär som ärr kan vara på grund av inre ärrvävnad och annat. Jag har flera gånger funderat kring just ärren, för det ser ut som att det sitter lite blåskimrande sutur under huden men har avfärdat min galna tankar eftersom alla suturer som sitter under huden är resorberbara, det vill säga ska brytas ner av kroppen. De som inte bryts ner har vi avlägsnat på vårdcentralen och sjukhuset. De som bryts ner av kroppen gör det inom cirka 45 dagar. Absolut högst två år har jag googlat mig till.

Sen hittade jag en artikel om en kvinna som helt plötsligt fick ut en sutur genom magen, som hon opererade 13 år tidigare. Det är den enda storyn som jag hittat som påminner någorlunda om det som jag just nu upplever.

Sunset / Solnedgång, rosa himmel

För några dagar sen tog jag en pincett för att pilla lite på en liten sårskorpa (i alla fall vad det var jag trodde) vid ett sår som kommit och gått ett tag vid mina ärr.
Gissa om jag blev väldigt paff när jag drog lite lätt och en blå suturtråd kommer ut ur ett litet hål. Trodde till och med att jag skulle svimma där och då. Fick lite smått panik och andades en stund innan jag bestämde mig för att dra lite lätt i den för att se om det är en liten tråd bara, men ut kommer en ögla och mer kan jag inte dra för det sitter fast. Där inne i kroppen.

Igår ringde jag kirurgmottagningen för att rådgöra hur jag ska göra. De tyckte att jag skulle gå till vårdcentralen för att kolla upp det.

På vårdcentralen idag mötte jag en distriktssköterska och hennes student. Hon hade aldrig sett eller hört något liknande och studenten fick sig nog en intressant dag. Efter att ha dragit lite i tråden kommer cirka 5 cm tråd ut men sitter fortfarande fast åt andra hållet och hon gick för att rådfråga läkare, som inte ens känner att de behöver titta på det för de har aldrig hört talas om liknande och tycker jag ska söka till sjukhuset istället (just min tanke från början, men varför göra det lätt?).

Otrolig solnedgång

Jag fick en tid om tre veckor. Till dess ska jag låta suturen vara kvar, dvs inte klippa av den. Just nu har jag tejpat den för att slippa se den, sen är den riktigt irriterande och kliande och allt sånt.
Sköterskan i telefonen undrade vad som händer om man bara klipper av den?! Jag sa att jag inte vill ta reda på det, för min fundering är vad som händer om tråden börjar vandra i kroppen, en tråd som ska brytas ner efter några veckor men som är helt intakt efter 15 år? DET vill jag inte ha reda på.

Under kvällen har jag försökt googla runt för att hitta liknande fall men hittar inte ett enda. Så min kropp måste verkligen vara unik. Jag vet bara inte om det är på ett bra sätt 😉

Patientnämnden är kontaktade och de tyckte att jag ska söka ersättning enligt patientskadelagen.

Nu ska jag och min blå tråd sova några timmar och så får vi se vad som händer om några veckor. Spännande va? 😉


Mammakryssningens Goodiebag!

Nu har det gått över en vecka sedan kryssningen men jag har nätt och jämnt landat!

Förra veckan började med VAB för min lille buse som var genomförkyld, hostade sig igenom nätterna och fick inhalera för att orka med. Helgen tillbringades på jobbet och allt pollen som kommer och går ute nockar mig rejält där emellan varven. Egentligen skulle jag nog vilja krypa ner under täcket och bara sova bort några dagar för att samla lite ny energi, men det funkar ju liksom inte när man har ett heltidsjobb, en 2-åring och ett stort hus att ta hand om. Framför allt orkade man så mycket mer när man var i 20-årsåldern än så här ”gammal” som jag är nu 😉

I alla fall. Vi fick goodiebags på kryssningen.
En stooooor sådan som vanligt, med en massa skoj saker.

Tack till Göteborgskex för kexen, de mumsade jag upp redan på båten och därför kom de inte med på kort! Goda var de i alla fall! 😉

Mammakryssning-2015-Goodiebag

Mammakryssning-2015-Goodiebag-del-2

STORT TACK till alla företag för att ni sponsrat oss!!!

Barnängen, RFSU, Freixenet, Decubal/Lactocare/FLUX, The Body Shop Götgatan, Be your mood, Lindt choklad, DependGöteborgs Kex, Babor, Sheer Cover, ModifastKondomkungen, Kerastase Loreal, Palmolive/Softlan, Reddville, Lagnöviken, Mathem.se, Sia Glass, Pocketförlaget, Zalando, me&i, Babyland, Trygg-Hansa, Rättstart, Carl Oscar Design, Vass PR/ACO, Green People, Weleda, Ellas Kitchen och Sophie la Girafe.


Jag vann…. ja vadå?

Under kryssningen hade vi en utlottning där alla vann en vinst vardera från något av de sponsrande företagen.

Förra året hade jag turen att vinna något som jag verkligen hade användning för.
Och tro det eller ej – men i år vann jag ett pris från samma bolag!

250 kronor på Zalando blev mitt pris den här gången.
Plus att vi alla fick två rabattcheckar på 100 kronor vardera från Zalando också.

Zalando vinst mammakryssning15

TACK TACK TACK – nu ska jag se om jag hittar något kul till mig!! 🙂

 


Mammakryssning 2015 – en fantastisk helg!

Jag måste bara börja med att få säga att jag haft en helg otroligt rolig, underbar, härlig, glad och kul helg! Precis som alltid när jag umgås med mina fantastiska vänner från mammagruppen Septemberbebisar 2012.
Förra året var vi 28 mammor som åkte på kryssning och året innan dess var de 12 stycken. Och i år mer än 40. Galet egentligen. Men sååå kul!

Det är väldigt svårt att förklara vår grej som vi har för andra som inte är med i gruppen men jag har försökt förr. Ni kan läsa HÄR.

I lördags morse körde jag iväg och plockade upp bästa Malin och Frida och körde sen till Mariestad, där vi skulle hoppa på Birkabussen upp till Stockholm och Birka-terminalen där båten går ifrån. Där mötte vi också upp Marie-Louise som bor i trakterna och därmed var alla i den här delen av landet med på resan!

Mammakryssning 2015

I Arboga fick vi möta upp en av de andra tjejerna och kramas lite när vi hade pitstop, sen blev det kramkalas på terminalen där vi var sammanlagt 41(!) mammor utav 110 som skulle med på kryssningen.

Mammakryssning 2015 - Birka Cruises Mammakryssning 2015 - Birka Cruises

 Mammakryssning 2015Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Efter att ha samlat ihop alla som droppade in från landets alla hörn (Umeå, Göteborg, Malmö, Värmland etc) så fick vi förtur till båten och gick rakt in på båten förbi heeeela långa kön. Underbart lyxigt! Slängde in väskor i hytterna och fixade till oss lite, sen möttes vi alla upp för att äta middagsbuffé i restaurangen. Jiiiises så gott! Fritt vin, öl och annan dricka tillsammans med lax, räkor, kött, sallader, en massa tillbehör och sen efterrättsbuffé. Nom nom nom!

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Vi traskade vidare till ett konferensrum som vi fått av Birka Cruises för vår ideella förening ”Föreningen Mammaträffar”. Där hade underbara Helena i gruppen fixat en massa skumpa och goodiebags!! Och vi älskar ju goodiebags – eller hur?! Ni kommer att få se hela goodiebagen i ett separat inlägg, om ni är intresserade? 😉

Mammakryssning 2015 - Vinster och sponsringar Mammakryssning 2015 - Vinster och sponsringar

Vi hade också en utlottning av vinster, en till oss var och jag vann något superbra – gissa vad?
Vinsterna var sponsrade från: Carl Oscar Design, Colgate, Litenleker.se, Rättstart, Lagnöviken, CaseApp, Babyland, Green People, Geggamoja, Amvina, Babor, Zalando, Egmont, ABC Leksaker, BarnNet.se, Maharani of Tirapunji, Timarco, Rabén & Sjögren, Disney, Tjejmiddag.nu, Clearlife.se, Loreal Essie, 2Entertain och Bordello. Tack tack tack för att ni sponsrar och ställer upp för att göra våra kryssningar och träffar så roliga och med det lilla extra!!

 Mammakryssning 2015 - Vinster och sponsringar Mammakryssning 2015 - Vinster och sponsringar

Vi skålade i skumpa, skrattade, babblade, fixade ett gruppfoto och bara njöt av att äntligen ses live igen utan att sitta bakom alla skärmar och tjattra med varandra dygnet runt som vi annars gör. De här tjejerna alltså, så otroligt fina! Många säger att det är svårt att umgås fler än 2 tjejer i gäng? Vi är ofta över 20-30 varje gång vi ses och det är inga som helst problem, bara underbart kul och ingen av oss vill att tiden ska ta slut. Bästa vänskapen av alla skulle jag nog vilja påstå.

Mammakryssning 2015 Gruppbild

Efter alla utlottningar och skålar så skingrades vi alla. Några gick och bytte om, andra handlade på taxfreen och några sprang till baren direkt. Där efter minglade vi runt i måååånga timmar. Skakade rumpa på dansgolvet, stod i baren och drack vin/öl, satt i någon restaurang och åt nattmat eller stod på däck och lekte ”Jack & Rose” eller satt på en soffa någonstans och skrattade sig dubbel. De flesta höll sig vakna till framåt 3-tiden innan vi som slitna småbarnsmorsor kapitulerade för tröttheten och slängde oss i säng!

Vad ska ni göra på kryssningen? Det är frågan som många frågat.
– Jo, 40 barnfria småbarnsmammor. Givetvis ska vi ha sovmorgon! 😉
Och det tog vi nästan allihopa. Utom några tappra själar som släpade sig upp och gick på frukostbuffé. De flesta andra (inklusive jag själv) väntade till lunch-buffén vid 12. Det fick bli en kombinerad frukost/lunch.

Här kommer en liten hög med foton som gör mig glad i hjärtat. Fotade av tjejerna själva. Fantastiska vänner, kvinnor, mammor hela bunten!! ♥

Mammakryssning 2015  Mammakryssning 2015 

Mammakryssning 2015   Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015   Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Mammakryssning 2015 Mammakryssning 2015

Tyvärr strular wordpress centrering och därför ligger fotona lite huller om buller, hoppas att ni har överseende med det 😉

Efter några timmars mingel och babbel var det dags för kramkalas deluxe. Time to say good-bye. Tyvärr.

Fem timmar senare var vi tillbaka i Skövde och hjärtat kändes väldigt tomt.
Tills nästa gång vi ses igen ♥

 


Årets Event: Mammakryssning 2015

Nedräkningen har knatat rejält neråt och på lördag bär det av!
23 timmars kryssning med Birka Cruises och cirka 40-45 stycken mammor.

Middagar, babbel, bubbel, goodiebags, skålar, dans, kramar och skoj för allt vad det är värt.

Blir det ens hälften så bra som förra året så kommer det att bli galet roligt! Längtar!!

Återkommer med foton från årets kryssning och mer detaljer efter helgen 🙂

Mammakryssning-2014-(1)Mammakryssning-2014


Våren är här för att stanna?

Det har varit fantastiskt väder ute både igår och idag!
Och två lediga dagar har jag haft. Underbart! Kompensationsledigt igår och ledig dag idag.

Busen fick visserligen för sig att gå upp strax efter 05, men något positivt med det är att man har gott om tid för att hinna med saker, som att storstäda, åka ut på stan och greja.

Dessutom somnade jag redan vid 20-tiden igår med lillplutt så jag var rätt utvilad ändå.

Och hunnit med saker, det har vi! Dammsugit, plockat tvätt, städat rum, diskat, bakat, besökt Plantagen, Biltema och lite annat. Och tillbringat tid ute på altanen med nybakat och kaffe. När sambon slutade passade vi på att klippa ner buskar, gallra häcken, sopa och en massa annat.

Så ja, galet mycket har blivit gjort idag. Imorgon är det jobb på schemat.

Har ni hittat på något härligt i solen?

Albin blåser bubblor 2015


Rom – evighetens stad.

Jag har en stark längtan efter Rom och vill så gärna åka tillbaka dit.
Helst snart. Det är fem år sen jag besökte staden för första gången och jag blev kär direkt. Kärlek vid första ögonkastet kan man nog lugnt säga.

Vilken otroligt vacker stad. Full av liv, kärlek, dofter, upplevelser, smaker, glass och allt man kan tänka sig. Som en underbar explosion av intryck som stimulerar alla sinnen.

Har du varit i Rom? Vad tyckte du? 🙂

Rom, S:t Peters Church, Sankt Peterskyrkan, Rome