Namngivning för Mollie Ida.

Igår hade vi en liten namngivningsfest här hemma för vår lilla Mollie Ida. Det var bara närmsta familjen som var med så det blev litet och intimt.

Faddrar är farbror Stefan + fru och morbror Peter ♥
Jag har haft fullt upp hela sommaren så det kändes skönt att det inte var alltför stort och mycket att rodda och fixa. En del vill slå på stort och andra gillar det lite mindre 😉

Vi hade i alla fall en jättefin specialbeställd tårta dagen till ära, gjord av Malin Edvinsson här i Skövde (rekommenderas!) som även gjorde Albins födelsedagstårta i höstas och ska göra en i höst också. Så nöjda. Och så god! Fyllning av jordgubb och vanilj 🙂

Barntårta Skövde

Och så kom våren!

Vi har hunnit med mycket här hemma de senaste veckorna.
Haft besök från Norrköping i flera dagar och bara hängt och myst. Albin har varit sjuk med hemsk hosta som han fick med sig hem från förskolan och några dagar senare började sessan sjukna på sig och blev riktigt dålig i några dagar när hon inte orkade äta, kräktes mycket och till slut blev slö och inte kissade. Det resulterade i ett besök på akutmottagningen för att inhalera Adrenalin och senare på kvällen fick jag åka till jobbet och hämta grejer för att sätta sond och sondmatas under 3 dygn då hon bara åt 30-40 ml på nappflaskan (borde äta runt 100-150).
Det må hända att jag jobbar med barn, men när ens egna barn är sjuka så är det en helt annan grej. Tur att jag fixade att sätta sonden på första försöket för annars hade jag åkt in med henne igen, det är totalt annorlunda att sätta när det är ens egna älskling än andras. Och tack vare att jag har det jobb jag har så slapp vi ligga inne på sjukhuset och kunde (med stöttning från mina kollegor, tack gulliga ni!!) vara hemma istället. I alla fall så är det inte RS hon kämpat med utan bronkiolit.

Vi har hunnit greja i trädgården och klippa lite häckar, tvätta altanen på framsidan och så har ett företag varit här och grävt in fiber och installerat i huset, så nu har hela området fiber. Finally!

Förra veckan körde jag igång Viktväktarna igen och mitt mål den här gången är att fortsätta gå ner de kilona som jag inte gick ner innan den här graviditeten. Cirka 20-25 kilo är mitt mål, men jag tar det sakta. Ingen brådska!

Här är ett ganska nytaget kort på vår lilla sessa i mormors famn. Märket på huvudet är ett så kallat ”Smultronmärke”, ett hemangiom som cirka 5% av alla barn har någonstans på kroppen. Förhoppningsvis blir det inte mycket större men det kommer att växa i omgångar till hon blir cirka 1 år innan det tillbakabildas och bleknar med tiden. Tur i oturen så sitter det där förhoppningsvis håret kommer att dölja det när håret blir längre. En del barn får dem på näsan, på kinden, på ögonlocket etc ♥

_MG_1905

Ingen Mammakryssning för mig i år, men…

… men i alla fall ”mamma-mys”.

Eftersom Mollie är så liten så hänger jag inte med på årets mammakryssning som går av stapeln på lördag.
Men för att inte deppa ihop helt här hemma så kommer en av mammorna i gruppen hit istället med sin dotter (som är född dagen innan Albin).
Så blir det en hel helg med mys istället medan våra vänner har superskoj på Östersjön!

Här är Lovisa och jag från förrförra årets kryssning (vi brukar dela hytt och rum när vi har event med gruppen).

Ha en trevlig helg alla vänner, det ska vi ha! 😀

Jag och Lovisa

Men hjälp!

Det händer en MASSA men ändå så lite.
Och ändå försvinner tiden så himla fort.

Mycket av min tid tas så klart upp av en liten prinsessa på 10 veckor och en 3,5-åring. Inte så mycket tid för ”mig själv” och inte så intressanta saker för alla andra, men däremot för oss som familj och föräldrar.

Jag har spenderat dagarna med att hänga med en massa av mina härliga vänner, gamla som nya. Och hantera den kända 3-årstrotsen. Baka, gå ut, planera dagen, försöka sova.
Pumpa, amma, mata, söva, byta blöjor, kolla på TV mitt i natten (tjena TLC!). Jag har numera sett både ”Married by mom and dad”, ”To ugly for love”, ”One born every minute”, ”Sex sent me to the ER” etc etc etc. Däremot brukar jag fort byta kanal när ”Toddler and Tiaras” kommer, tycker det är fruktansvärt. Någon som sett det?

Idag har vi gjort en heldag i Jönköping hos min bror tillsammans med mina föräldrar. Leos Lekland (MYCKET roligare än Stellas som finns här i Skövde – hoppas att Leos kommer hit!), sen middag på en thairestaurang i stan (och därmed Mollies första offentliga besök – har hållit henne borta från alla smittohärdar till nu). Och så bara mysigt häng hemma i hans lägenhet.

Tvåbarnschocken som jag upplevde i början när jag var själv hemma med båda barnen har lagt sig. Vissa dagar är jobbigare än andra, men jag börjar få lite mer kläm på att fixa det nu även om tålamodet är lite sämre vissa dagar när man inte sovit mer än totalt ett par timmar i flera omgångar. Däremot har lilla Mollsan haft tre fantastiska nätter för att vara så liten. Hon har somnat för natten mellan 19-21 och sen sovit fram till 04-05 innan hon ätit och sen somnat om till 08! Woohoo. Inte visste jag att det kunde vara så här bra! (det här kommer jag förmodligen få äta upp) 😉

Nu ska jag krypa ner och sova några timmar innan sessan vill ha mat igen.

Hoppas att alla ni som läser har det bra! 🙂

Mollie 2016 - caroline landin

Tvåbarnschocken!

En del tycker att det är en chock att få ett barn, det där med hur man ska få tiden att räcka till och att man inte ”kan göra allt” när man får barn. Det var aldrig något problem för min del, jag har inte varit någon partyprinsessa på många år och resa m.m. kan man göra även när man får barn.

Däremot blev det lite av en chock när man får två barn och känna hur man ska räcka till åt båda två. Man är redan van vid att åsidosätta sina egna prioriteringar efter att ha fått barn så det är inget problem (förutom att det vore skönt att kunna duscha, kissa och äta när man vill) men att känna att man inte räcker och att storebror helt plötsligt inte har mammas och pappas fulla uppmärksamhet. Det är kanske mer speciellt när man inte ”bara” ammar utan också ska pumpa, flaskmata, diska flaskor, koka vatten, koka flaskor och allt sånt. Och med en liten prinsessa som gärna bor PÅ mamma eller pappa dygnets alla timmar.

Mollie LandinLilla prinsessan på pappas bröst

Vi börjar ändå få in lite rutiner men tar dagarna mest som de kommer, har varit hos mina föräldrar lite och haft besök här hemma.

På grund av alla smittor som härjar: Influensan, vinterkräksjukan, magsjuka och framför allt RS-virus så är storebror hemma från förskolan ett tag framöver. Visst skulle han behöva gå dit och få stimulans och så, men det kan han få här hemma också om vännerna kommer på besök. Däremot känner jag att jag inte har så mycket tid att ”bara bebisgosa” som man kanske skulle vilja, men det kommer att finnas tid för det om någon månad när vi får vara själva hemma någon timme per dag. Och om man väger nackdelar och fördelar så ser jag hellre att hon inte åker på något RS eller liknande när hon är så liten. Jag tror att jag är lite yrkesskadad också efter allt som jag sett under mina år på jobbet.

Jag skulle aldrig nånsin vilja se vare sig mina egna eller vänners barn riktigt sjuka i RS, det är en fruktansvärd syn och känsla och jag lider med de familjer som jag träffat på under åren vars barn varit riktigt dåliga ♥

Annars njuter vi här hemma så mycket vi kan mitt i alls kaos 😉 Blöjbyten, nappningar, leka med storebror, diska, laga mat, duscha, amma, mera blöjbyten, bära på Mollie, skratta med Albin och så bara ”vara”. Livet som tvåbarnsmamma och jag älskar mina barn! Man var orolig för om man skulle kunna älska någon lika mycket som man älskar Storebror, om kärleken skulle räcka till.

Det gör den. Och den är ännu större för båda två, speciellt när man ser dem tillsammans ♥

Mollie Landin 1

…och så kom Mollie :)

Och det var kärlek vid första ögonkastet 🙂

Den 27:e januari klockan 09:48 såg hon operationssalens ljus för första gången efter ett planerat kejsarsnitt.

Eftersom vår förra förlossning blev allt annat än bra kändes det som ett bra val att snitta planerat den här gången och det känns som att vi fått en rejäl revansch den här gången.

Förutom att jag mådde lite kymigt ett tag på operationssalen och förutom att hon var stor och fastnade på vägen ut (ja, de kan fastna även via snitt) och mina kollegor fick sig ett akutlarm och lite motion i form av en ”joggingtur” ner till förlossningen för att ta hand om henne ♥ Så gick allt såååå bra. Nu är vi hemma tillsammans i några veckor för att få någon form av rutiner och komma in i vardagen med två barn, där ett sitter fast vid bröstet en stor del av dygnet och den andra pockar på uppmärksamhet i stort sett hela tiden.

Otillräcklighet sammanfattar mycket av känslorna just nu. Men det ska vi väl fixa det här, precis som alla andra?

Har ni några bra tips att dela med er av? ♥

Vår lilla älskade sessa 13 dagar gammal.

Mollie 160209

Välkommen 2016!

Nytt år, nya möjligheter?

Hittills i år har jag redan hunnit fylla år och jobba mitt sista pass på några månader.
Året började med jobb, tänkte det var lika bra att jobba hela helgen efter Nyår så att jag med gott samvete kan vara hemma i några månader.
Jag har hunnit med att träffa flera av mina goa vänner och flera planerade besök och fika-mys står på schemat.

Sen är det ju tänkt att jag ska föda barn också. Inom tre veckor är hon här hos oss.
Kommer hon inte ut självmant inom ett visst datum så står ”elektivt sectio” – dvs planerat snitt – på kalendern.

Det ska bli så spännande att se vem hon är. Eller han om nu läkaren sett väldigt fel 😉
De senaste veckorna har hon varit lite lugnare på nätterna och hållit igång lite mer dagtid istället, vilket gör att jag åtminstone får någon timmes sammanhängande sömn nattetid och det är skönt. Dock vaknar jag så fort jag ska vända mig från sida till sida (enda sättet som går att sova på), toalettbesök, halsbränna etc. Men för något så värdefullt där inne får man helt enkelt försöka att bita ihop även om jag många gånger satt mig på hallgolvet gråtandes för att jag inte kan få på mig skorna själv. Jag håller tummen allt jag kan för att foglossningen försvinner i samband med förlossningen precis som förra gången, svårt att beskriva hur det känns när kroppen är en spillra av sitt forna jag. Man ska inte klaga och man ska vara glad och tacksam (och det är jag) men att ha sån fruktansvärd foglossning är hemskt. Att vakna av att man gråter när man ska vända sig, inte kunna ta på/av skorna, underkläder, byxor etc och att gå som en strandad val när man rör sig…

Jag är sjukskriven fram till förlossning och A går på förskolan några timmar varje dag så att jag ska kunna ligga och vila upp bäckenet och benen (som svullnar på sig av alla vätska). Han kommer att gå fram till dess att Lillasyster kikar ut, sen kommer han att vara hemma med oss.

RS-säsongen är ”lugn” i år om man jämför med förra året, men toppen kommer i februari/mars och eftersom jag sett så många barn sjuka i just RS under mina år på jobbet är det aldrig något jag vill riskera att mina barn åker på. Så om det innebär att A får vara hemma från 15 timmars-förskola så får det bli så.

Nu måste jag gå och pussa min son godnatt 🙂 ♥

Svullen som attan och sliten i vecka 37. Men ändå. This is me.

Baby Loading (Gravidfoto by Caroline Landin). Spindeltjejen Gravidfoto Studio. Vecka 37.

Jul, Nyår och Lillasyster

Nu har Julafton 2015 passerat och vi närmar oss Nyårsafton 2015-2016 med stormsteg.

Sen väntar min födelsedag (som visserligen inte är något speciellt att fira längre) och därefter nästa stora grej. Lillasyster.

Eller Lillebror – för tänk om de sett fel 😉

Det är bara cirka tre veckor kvar till hon kommer ut nu, till vi blir tvåbarnsfamilj. Storebror längtar en massa och säger till Lillasyster M att ”komma ut nuuuuu” så att de kan mysa. Han har väntat och längtat länge nu, men snart är det dags. Det ska bli så himla spännande att se vem hon är, hon som ligger där inne och buffar och sparkar, och gräver med fingrarna och trycker ner huvudet ner i bäckenet och får mig att gnälla och gråta av all foglossning som gör att jag knappt kan gå längre.

Jag har gått upp 11,2 kilo totalt och det mesta sitter på magen men även lite på låren. Dessutom är en del vätska och händer, ansikte och ben är svullna. Tyvärr klarar jag inte av att få på mig några stödstrumpor själv eftersom jag har svårt att röra mig.

Jag försöker njuta de sista veckorna. Sista gången som jag bär ett litet knyte inuti mig. Men det känns som att det är en bit kvar till mål, speciellt med smärtsamma sammandragningar (även i vila) och fogar som inte klarar något. Att ta på sig underkläder är numera en sport i mitt liv. Jag hoppas verkligen att det blir bättre när hon kommer ut, precis som med storebror, för jag längtar efter att kunna gå några hundra meter, att kunna ta mig ut och få lite frisk luft utan att gråta innan jag kommit ut genom dörren.

Undrar hur hon ser ut. Undrar hur stor/liten hon är. Undrar hur hon är.
Oavsett så är hon otroligt älskad redan nu, hon som vi ännu inte mött ♥

Albin och Lillasyster

Dagens bebismode – hiss eller diss?

IMG_9253

IMG_9254

Jag tycker att de flesta kläder som finns att köpa just nu är väldigt färglösa och ”dassiga” men föll för en liten mössa och body (har samma filt) som Lillasyster ska få ha på sig när hon kommer. När jag väntade Albin var det mycket färger, mönster m.m. och det älskade jag! Men nu är det mest ljusa färger i vitt, beige, brunt, rosa. Vet att en del mammor tycker att det är jättefint men jag hör inte till dem 😉 Som tur är har jag MASSVIS av kläder kvar från när Albin var liten och det är mycket unisex i härliga färger som Lillasyster också kan använda.
Vad tycker ni om bebismodet just nu? Hiss eller diss?

Han har fyllt 3 år!

Min lille bebis fyllde ju 3 år härom dagen.
Och idag hade vi lite kalas för släkten här hemma.

Beställde en tårta av en tjej här i Skövde som gör dem på sin fritid och vi blev såååå nöjda.

Albin har tjatat om en ”Nemo-tårta” i flera veckor och nu fick han sin tårta. Och han smakade till och med på den själv! Han har ju en selektiv ätovilja och är väldigt försiktig med att låta saker komma nära munnen, men den här med jordgubbssmak och vanilj gick hem helt! ♥

Tack Malin för tårtan – man vill knappt skära i den för den är så fin! 🙂

Hitta Nemo Tårta - Nemotårta - Nemo-tårta, 3-årstårta, barnkalas

När ens barn inte äter…

Det där gula som lägger sig som en hinna på bilarna varje dag nu, det där gula som cirkulerar i kroppen gör mig alldeles trött, matt och lite lätt koko i bollen. Pollen. Varje morgon vaknar jag svullen i hela ansiktet och har svårt att komma upp. Näsan och bihålorna korkar igen och jag skulle helst av allt lägga mig under täcket och sova bort ett dygn i streck för att komma ikapp. Men det gör man ju ändå inte så det är bara att bita i det sura äpplet och masa sig upp när klockan ringer (läs: när sonen vaknar för han vaknar nästan alltid innan klockan ringer).

Mycket av min energi går till att jobba 100% och att pussla ihop vardagen med en son på 2,5 år som är trotsig och krävande men samtidigt helt underbar. En fantastisk, älskad son som tyvärr inte äter speciellt mycket (och aldrig gjort) och som krävt läkarbesök, dietistkontakter och extra planering och samtal på förskolan. Inte trodde jag att det kunde suga så mycket energi som det gör och har gjort. För som alla säger ”vänta bara tills han börjar dagis, DÅ kommer han att äta”…. eller ”det släpper med tiden”. Men i vårt fall handlar det inte om vanlig petighet eller kräsenhet utan högst troligt om en selektiv ätovilja/ätstörning som bottnar sig ända från han var liten bebis och skulle börja äta mat. HÄR finns en väldigt bra sida om det för er som är intresserade eller nyfikna.

Blond boy holds hand on his mouth to stop eating

Skillnaden mellan vanlig petighet/kräsenhet och en SED är att barnet oftast hellre svälter än att stoppa något nytt i munnen. Inte ens för att smaka. Därför har det ibland gått hela dagar utan i princip någon mat när han är på dagis och inget av hans säkra kort serveras. Trots att älsklingen för längesen fick plats vid bordet där ”barnen äter bra” för att kanske stimulera hans intresse för att smaka/äta.
Man ser också att barn med SED utesluter hela grupper med mat, som i vårt fall grönsaker, kött, kyckling och frukt (förutom banan som av någon konstig anledning fungerar). Han har också slickat på lite äpplebitar men tar inga tuggor eller smakar.
Största näringskällan är välling (morgon och kväll) och smörgås, yoghurt, dricka, korv och köttbullar. Det är tur att det finns korv med mer kötthalt än vanlig korv, så att den blir lite nyttigare.
Något annat som kan slinka ner om han får är: Piggelin (1/3-1/2 stycken), bulle, vita kex, hemmagjorda fiskpinnar och lite gröt.
Ibland fungerar dock inte ens de säkra korten som man lagat till middag och då får det blir smörgås och dricka hela dagen. Eller som senaste veckan när han ätit korv varje dag. Så länge han äter…

2014-03-18-PICKYEATING2

Älsklingen har aldrig varit intresserad av majskrokar eller att plocka med mat som barn generellt gör, han har alltid haft lätt att sätta i halsen och det är många gånger som jag har behövt dunka ut maten som sätter sig i halsen (när han var mindre) även om bitarna inte var speciellt stora. Han vill inte smaka eller ens lukta på sånt som barn ”brukar” tycka är gott (som pannkakor, pommes, chips, popcorn, godis, glass etc). Frågar man om han vill smaka så blir svaret ”uääääääääääck” och väldigt tydlig motvilja. Sätter man fram något framför honom som inte är något av de ”säkra korten” så hamnar det lätt på golvet eller skjuts bort på bordet och panik lyser i ögonen. Och man kan absolut inte tvinga de här barnen att smaka för det kan förstöra matgrupper för all framtid. Någon gång försökte jag få honom att smaka på chokladsås som jag åt till glass och då borstade han frenetiskt på tungan med handen och skrek och hade panik. Trots att han faktiskt tycker om ljus choklad i små bitar, enda godiset som han vill ha och som han får ibland. Man kan släppa honom bland allt lösgodis i affären och han kommer inte ens att gå och ta av något eller vilja smaka.

Att vikten ligger på minus på kurvorna gör inte speciellt mycket, men det är frustrerande när man vet att vitaminer, mineraler etc är så viktigt för hälsan och man vill såååå att ens barn ska äta. Jag har stått vid spisen otaliga timmar och lagat en massa olika sorters mat för att hitta sånt som han tycker om, som barn BRUKAR tycka om. Jag menar… pannkakor med socker och glass som exempel (inte för att det är speciellt nyttigt men….) men det hamnar inte ens i närheten av läpparna. Makaroner och ketchup. Spaghetti och köttfärsås. Som exempel.

Ropar man ”nu är det maaaaaaaaaaat” så blir det oftast lätt panik och motstånd över att ens komma ut i köket och sätta sig.

Albin äter välling Copyright Caroline Landin

Jag har kommit till en punkt när jag försöker sätta hoppet till att det kommer att gå över, att han kommer att bli intresserad av mat, nyfiken på mat, nyfiken på dofter. Nyfiken på att lukta och smaka. Att han kommer att smaka på annat än bröd, yoghurt, korv, köttbullar och hamburgare. Ibland slinker det ner någon liten sked mos eller ris men potatis och makaroner hamnar inte ens i munnen och skulle de råka hamna där så åker de ut illa kvitt ihop med ulkningar och panik. Jag hoppas att vi en dag kommer att kunna sitta ner och äta en måltid tillsammans, med samma mat. Och att vi kan skippa vällingen, som just nu gör att han får i sig allt det viktiga som han behöver. Försöker att inte stressa, att inte låta det äta upp mig inifrån och oroa mig och ge mig ont i magen. Min lille älskade plutt, som betyder mest i hela världen och som jag bara vill det bästa av allt. Vi är flera föräldrar med liknande bekymmer som samlats i en Facebook-grupp, där vi får stöttning av varandra. Det är verkligen tacksamt när man sitter i en sån här situation, när allt man vill är att ens barn ska äta, växa och må bra; att orka med dagarna och att få i sig tillräckligt med vitaminer, fetter, näring och mineraler.

Ni kan väl hålla en tumme för oss, att det kommer att gå över, att det är något som han ”växer ifrån”. Tack ♥

 

Årets Event: Mammakryssning 2015

Nedräkningen har knatat rejält neråt och på lördag bär det av!
23 timmars kryssning med Birka Cruises och cirka 40-45 stycken mammor.

Middagar, babbel, bubbel, goodiebags, skålar, dans, kramar och skoj för allt vad det är värt.

Blir det ens hälften så bra som förra året så kommer det att bli galet roligt! Längtar!!

Återkommer med foton från årets kryssning och mer detaljer efter helgen 🙂

Mammakryssning-2014-(1)Mammakryssning-2014

Våren är här för att stanna?

Det har varit fantastiskt väder ute både igår och idag!
Och två lediga dagar har jag haft. Underbart! Kompensationsledigt igår och ledig dag idag.

Busen fick visserligen för sig att gå upp strax efter 05, men något positivt med det är att man har gott om tid för att hinna med saker, som att storstäda, åka ut på stan och greja.

Dessutom somnade jag redan vid 20-tiden igår med lillplutt så jag var rätt utvilad ändå.

Och hunnit med saker, det har vi! Dammsugit, plockat tvätt, städat rum, diskat, bakat, besökt Plantagen, Biltema och lite annat. Och tillbringat tid ute på altanen med nybakat och kaffe. När sambon slutade passade vi på att klippa ner buskar, gallra häcken, sopa och en massa annat.

Så ja, galet mycket har blivit gjort idag. Imorgon är det jobb på schemat.

Har ni hittat på något härligt i solen?

Albin blåser bubblor 2015

När barnen är ledsna på dagis…

Det känns HEMSKT att lämna min lille Buse på dagis, inte för att det är ett hemskt ställe, tvärtom!
Det är en jättefin förskola och väldigt bra pedagoger. Men min plutt har mestadels varit ledsen hela tiden sen han började, för över ett år sen nu. Ett tag gick det ändå bra och det var så skönt, men så har det satt igång igen.

Skriker han inte ”nääää dagis” innan vi åker så blir han tyst och inåtvänd när vi närmar oss eller kommer fram.
Inte alls sån som han annars är. Tillbakadragen, tyst, och ledsen. Även om inte tårarna alltid kommer så ser jag att underläppen dansar lite och jag VET att han är ledsen. Och det skär i ”mammahjärtat”.

Idag var ännu en sån dag, trots att han bara går cirka 20 timmar i veckan så tycker jag att det är skitjobbigt.

Vi har försökt det mesta men det känns inte som att det går över.

Har ni några bra tips? ♥

Albin Buse

 

Pulka-Bob från BR

Min Buse har redan en pulka, men en väldigt enkel sån. Och utan handtag plus att den är rätt stor för honom, som är ganska liten. Han tycker inte direkt om att sitta i den och vill absolut inte åka nerför backen om man inte åker med honom, vilket i och för sig är rätt skoj, men det är ju också kul att få se honom åka själv. Efter en del övertalande kan man få dra honom om det går väldigt försiktigt. Därför klickade jag hem en lite mer avancerad pulka till honom idag. 250 kronor och hämtas ut i närmaste BR-butik om 4-7 dagar. Perfekt!

 

BR Leksaker Pulka Blå (249.90 kronor)

För att det är mammakryssning 2015!

I april är det dags igen! Mammagänget samlas. Utan barn den här gången.

Förra året stack vi iväg på kryssning till Åland under 23 timmar och hade fantastiskt roligt.
Den här gången blir vi nästan dubbelt så många, cirka 45 mammor av alla 110 som är medlemmar i vår fantastiska mammagrupp.

Det ska bli så fantastisk skoj och nu räknar vi ner! Bara 87 dagar kvar! 😉

Mammakryssning-2015

Jag älskar pojkarna i mitt liv ♥

Sjukstugan fortsätter och dygnet går runt på Cocillana-Etyfin och inhalation av varierat slag. Nu undrar jag bara när sjutton jag ska bli frisk. För jag varken har ork eller tid att vara sjuk, jag vill bara gå till jobbet och ha en fungerande vardag och kunna andas och sova en hel natt utan att hänga över kanten på sängen och nästan kräkas av hosta.

Framför allt så är det sååå segt när man är sjuk och inte kan umgås med vänner och deras barn. Bara vara hemma hela dagarna och lalla runt. Det blir ju liksom inte mycket gjort på dagarna när man inte är pigg, energin räcker nätt och jämnt att klä på sig, fixa mat och underhålla Busen, som också är hemma och hostig ♥
Idag har vi i alla fall varit ute en timme med lilleman och åkt lite pulka. Jag promenerade mest (och fotade) och pappan i familjen fick hoppa upp på pulkan 😉

Mina två älsklingar 2015

Albin åker pulka 2015 

Att ha en liten pianist i familjen.

Ska han ta efter mamma månne?

Albin spelar piano /carolinelandin

Idag har vi begett oss ut i snökaoset till grannstaden Falköping för att hälsa på farmor. Jättemysig dag med snön yrande utanför fönsterna, god mat, kaffe och sällskap!
Imorgon är det måndag igen och dags för lilleman att gå till dagis/förskolan för första gången på tre veckor.

Har ert år börjat bra? ♥ Är ni över huvud taget några kvar här inne som läser?

När man drabbas av sorg i hjärtat…

Hur skriver man det här…?

Jag har längtat efter att få berätta för er att vi ska ha bebis igen. Att få blogga i samband med att magen växer.
I maj skulle Albin bli storebror.

Skulle.

För förra veckan fick jag två små blödningar och i söndags började jag blöda rejält.
Efter ett besök på Akuten konstaterades att vi drabbats av en MA och att det inte blir någon liten bebis till våren.

Där och då dog en del av hjärtat och drömmarna likaså. Magen som börjat växa och bli en så kallad bebismage blir inte större. Istället blir den tom. Igen.

Jag saknar min lilla mage. Och jag saknar drömmarna om vad som skulle bli.

Vid en undersökning igår visade det sig att mycket är kvar och därför läggs jag in på sjukhuset imorgon bitti för vidare behandling. Ni kan väl hålla en tumme för mig att allt går bra, och att jag får komma hem igen redan imorgon.

En tredjedels graviditet… många tycker inte att 13 veckor är så länge, men det är en tredjedels graviditet och under den tiden hinner man drömma och längta en hel del.

Och jag tycker att det är viktigt att prata om det, ventilera och få ut det man känner. I det stora hela är det ingen ”stor grej”, det händer varje dag. Men för oss är det en sorg ♥

141123-MA

Jag är så OTROLIGT tacksam över alla hälsningar, sms, samtal, blommor, kramar m.m. som jag har fått av alla mina fina vänner.

De värmer så hemskt mycket mitt i allting.

Jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder!! ♥

Sveriges största 2-årskalas!

Vilken helt fantastisk helg vi har haft, Albin och jag!
Trippen upp till Stockholm med bil i fredags gick toppen trots att busen inte ville somna. Fem minuter innan vi var framme vid hotellet så slocknade han lägligt så jag besökte det gyllene M:et och köpte lite lunch och satt och åt på parkeringen vid hotellet medan plutten sov vidare och jag inväntade de första gästerna. Ganska snart därpå dök min roomie Lovisa och hennes dotter Smilla upp med skjutsen från stationen. De bor annars i Norrköping och vi träffades senast i maj, då vi bodde tillsammans på Birka-färjan på Mamma-kryssningen! 🙂

Helgen har passerat alldeles för fort och under lördagen var vi cirka 50 stycken mammor med sina 2-åringar från vår underbara mammagrupp. Vi är totalt 110 stycken mammor från hela Sverige och vi tjattrar dagligen om ALLT i vår hemliga Facebookgrupp. Sånt som man vanligtvis inte delar på Facebook eller kanske ens med en del andra vänner. Och det mesta barnsnacket hamnar där för att inte irritera och plåga vår andra omgivning med bajsblöjor, matkladd etc 😉

Man säger att tjejer/kvinnor i sällskap större än 2 personer brukar ha svårt att komma överens?
Försök med 110 tjejer/kvinnor i samma grupp som nästan alltid kommer överens – vi har något UNIKT och har man inte förstått det innan så börjar man nog att göra det nu. Vissa av tjejerna var med för första gången igår och det var jätteskoj att äntligen få träffa dem face-to-face även om man redan känner dem bättre än många andra vänner/bekanta just på grund av att vi delar (och alltid har delat) så himla mycket med varandra.

Dagen började med hotellfrukost och sen några timmar på ett lekland för att barnen skulle få springa av sig. Följande timmar var vi utomhus i soligt väder och hade tårtkalas, goodiebags, presentutdelning etc etc. Och kvällen slutade jättebra trots katastof på ”Grekiska Kolgrillsbaren” i Barkarby. Usel service, uselt bemötande och egentligen hela middagen förstörd men ändå mys på hotellet efteråt när de gnälliga och trötta (och hungriga!) barnen äntligen kommit i säng framåt 21-22.

Här kommer lite foton från helgen och säkerligen kommer fler att komma ut framöver (och mer blogg också) med babbel om den här FANTASTISKA helgen!!
Tack till mina vänner som också var med i kalasgruppen och jobbat ihop allt det här!

Nu ser vi fram emot 3-årskalaset nästa sommar 😉
Men först lite vinkvällar, mammakryssning m.m.!

TACK för att ni finns – ingen speciell nämnd – ingen glömd 😉 ♥

Sveriges största 2-årskalas

Årets största 2-årskalas!

Då bär det snart av!
Jag och Albin har ätit lite frukost (nå, åtminstone jag, min son har inte så stor matlust sen ett tag tillbaka) och om en stund hoppar vi in i en av våra bilar och kör upp till norra Stockholm för en helg med cirka 50 mammor och deras 2-åringar!

Precis som förra året är jag säker på att det kommer att bli en succé även i år!

Två nätter på hotell och imorgon blir det kalas för hela slanten – lekland, goodiebags, tårtkalas, presentutdelning och vinster som avslutas med middag för ett gäng på cirka 100 stycken (inkl barn).

Trevlig helg alla!!

(Förra årets kalasgäng)Gruppbild Septembermammorna / Septemberbebisar 2012

Värdefull och älskad varje sekund

Tänk att Albin snart fyller två år. Redan. Min lille plutt.

Dagarna är fulla av bus. Trots och bus. Och energi så att det räcker och blir över. Envetenhet. Skratt. Gråt och Glädje. En salig blandning. För det är så livet är som småbarnsföräldrar.

Den här tiden som har gått har fått mig att utvecklas enormt mycket, på alla plan.

Sömnbristen som gjort sitt och alla glädjestunder som gjort sitt. När slutar man att förundras och tänka? Aldrig?

Jag älskar honom så att jag kan spricka. Flera gånger varje dag. Många gånger varje dag. Alltid.

Han ska ALLTID veta hur älskad han är, hur viktig han är och hur värdefull han är ♥

Lillälskling på prommis

VABelivabb

Det känns verkligen att pollenhalten av gräs är hög till mycket hög här i Skövde just nu. Täta bihålor, kliande och irriterade ögon och TRÖTT deluxe.

Efter en veckas VAB hemma med lillfisen som haft coxackievirus (så kallade höstblåsor eller hand-foot-mouth-disease) så mår han mycket bättre, feberfri och hundratals blåsor som torkat ordentligt. Och jag är tillbaka på jobbet och kör på i några veckor till innan det är dags för semester 1 augusti! Nedräkningen har börjat. För det innebär även att dagen vi går på semester så får vi tillträde till nya huset!!
Hur awesome är inte det?!

Ska ni hitta på något skoj i midsommar? Jobba, ta det lugnt, vara hemma, ha middag, gå på middag, åka till kusten eller semester eller något annat skoj? Berätta!

När jag sovit klart efter jobbet på fredag (jobbar natten mellan torsdag och fredag) så åker vi ner till huset i Hunnebostrand över helgen bara för att mysa lite med farmor Gunilla och T&Z. Bara ta det lugnt, äta lite skaldjur och sill, strosa nere vid hamnen och leka med Albin ♥

_MG_1485

Lite sånt där mamma-tjöt igen.

Han har blivit så stor, vår lille skrutt!
Redan 20 månader (idag) och snart fyller han 2 år.

Livet har verkligen förändrats sen han tittade ut i operationssalen den där höstmorgonen för 20 månader sen, till det bättre. Det är knappt att jag kommer ihåg hur livet var innan han fanns, så overkligt att han
inte alltid funnits hos oss.

Trots sömnlösa nätter, intervallsömn, barnskrik, mat på golvet, handflator i ansiktet och små bitmärken i axeln så älskar jag honom förbehållslöst. Sådär så att hjärtat sprängs lite ibland. Och det är som man säger: Kärleken till ett barn kan man bara känna när man själv blir förälder. Jag önskar att alla kunde få ha den turen att kunna bli det om de vill.

Innan jag blev mamma var jag lite trött på allt ”tjat” om hur härligt det är med barn, hur fantastiskt livet är, hur livet får en ny mening och allt sånt som hör till. Nu sitter jag här själv och hör till dem som jag tyckte ”tjatade”. Och förstår hur man kan sitta bakom skärmen och sucka över hur allt känns gyllenrosa och fluffigt och puttinuttigt. Men det är det INTE. Den som säger att det är lätt att ha barn och att tålamodet
inte frestas måste ha ett extremt lugnt och fogligt barn 😉

Men hur slitigt det än är och hur många gånger man än får bita ihop och räkna till 10 så är det underbart. Faktiskt. Jag älskar min lille gullegoding mer än livet självt ♥

Albin 2014

Mammakryssning 2014

Den 3:e maj åkte jag ju tillsammans med 27 andra finingar till Finland på en kryssning med Birka. En kryssning som många av oss sent kommer att glömma på grund av allt skoj som hände!

Jag har tänkt blogga tidigare om det men tyvärr grusades ju hela glädjen av ett tragiskt besked förrförra veckan, några dagar efter att vi kommit hem, då vi miste en av våra fina mammor i vår ”Mammagrupp” ♥

I alla fall. Vi blev (efter en sent avhopp på grund av en olycka), totalt 28 härliga tjejer som åkte iväg mot Finland över natten. Vi bodde både 2, 3 och 4 stycken i våra hytter, en salig blandning av glada och
spralliga tjejer, några som jag tillbringat/tillbringar många timmar tillsammans med, men för det mesta över nätet eftersom vi är så utspridda över det här avlånga landet. Några av oss hade åkt så mycket om 8(!) timmar för att åka med på kryssningen. Kärlek!

Gruppfoto mammakryssningen 2014Efter att ha landat i våra hytter intog vi restaurangen och middagsbuffé med en massa läckerheter.
Inga points räknade där inte!

IMG_3714(small)

Fortsattningsvis möttes vi upp vid en konferenssal för överraskningar! Förutom bubbel och tilltugg hade Helena i mammagruppen fixat så himla fina goodiebags till oss och en massa överraskningar!
Inte mindre än två stycken goodiebags var fick vi PLUS utlottning av varsin vinst. Jag vann 500 kronor på ZALANDO. Tjohoooo vad glad jag blev! 🙂
Ska blogga om vad jag har handlat för de pengarna.
Jaaaa, klart att jag redan handlat 😉

140503-Goodiebags-Mammakryssning-BirkaEn massa fina saker från bland annat:
Mathem, Weleda, Rättstart, StriVectin-SD, SeeBy Chloe, La Roche-Posay, Sb12, Miniroom, Reddville, Palmolive, Ajax, Modifast, Lagnöviken, Lumene, Meandi, Siaglass, Arla.
TACK!!

Senare intog de flesta av oss dansgolvet och shake:ade loss rejält innan det blev läggdags
framåt småtimmarna. Mer information än så får ni inte 😉

TACK tjejer för en lyckad och toppenskoj kryssning!

… ett litet axplock av hundratals foton. Tagna med mobil och liten digitalkamera 🙂

Mammakryssning-2014

Life goes on!

När man känner sig rätt tom i skallen med extrem pollenblomning ute just nu så känns det inte så skoj att uppdatera bloggen. Jag har liksom ingenting att skriva, det känns som att livet bara hänger med just nu. Inte som att jag hänger med, utan som att livet hänger på allt jag gör. En massa planerat framöver och framför allt ATT planera in.

Sedan fyra veckor tillbaka går Gullegodingen på dagis (eller förskola som man numera säger). Inskolningen har tyvärr inte gått så bra eftersom han lider av separationsångest just nu. Han vill inte alls att mamma eller pappa ska gå. Så fort vi parkerat utanför dagis har han börjat bli ledsen och när vi går in genom dörrarna börjar han snyfta och tårarna börjar rinna. Då vi tar av ytterkläderna gråter han för fullt och på väg in till deras avdelning så gråter han hysteriskt. Och han som nästan aldrig är ledsen annars. Kinkig ibland och arg, men inte ledsen och inte med tårar. Det känns hårt i mammahjärtat, som man så fint säger. Jag vet att han har det otroligt bra, det är en jättefin förskola i ett bra område med massa natur runt omkring, nyuppbyggt och med bra pedagoger. Men det är ändå jobbigt.

Det här är fjärde veckan och jämfört med andra veckan så har han lugnat sig lite, men det är ändå jobbigt.
Jag avbröt min sjukskrivning och jobbade i helgen. Det går fortfarande bra och numera planerar jag att försöka jobba 85% framöver och se hur det går ihop med vardagen hemma. Det blir både dagar, kvällar och helger men inte lika mycket nätter som tidigare. Kanske framöver, för jag trivs med nattjobbet.

Imorgon när vi vaknar har lönen/föräldrapenningen trillat in på kontot. Tjohooo!

Sov gott alla fina som kikar in här, hoppas att ni drömmer söta drömmar 🙂
Kram Carro

Albin-2014 by Caroline Landin, SpindeltjejenNyvaken, rufsig i håret, törstig och med strumporna på sné. Sötnosen i sina älskade gummistövlar,
gärna inomhus. Vällingtajm innan pyjamas. Och så lite utelek i det underbara vädret!

När man tillhör en ”sekt”.

Som jag tidigare nämnt här inne i bloggen så är vi ett VÄLDIGT tight gäng med mammor som träffades via sidan Familjeliv när vi fick vårt plus på stickan (dvs blev gravida).

Vi var alla beräknade att få våra barn i September 2012 och även om vi är ett gäng som klämde ut de små i oktober (och några små som kom redan på sommaren) så hänger vi ihop och kallar oss ”Septembermammorna”.

Efter några månader av tusentals sidor med inlägg på Familjeliv flyttade vi över till en hemlig grupp på Facebook och vi är nu 113 stycken VÄNNER som tjattrar om allt. Dagligen. Alla timmar på dygnet. Det finns ALLTID någon där för varandra och vi har gått igenom många både roliga stunder och tunga sådana.

Det cirka 1,5 år som gått sedan de små kikade ut har vi haft småträffar lite varstans i landet (för vi bor ÖVERALLT i det här avlånga landet). I september hade vi Sveriges största 1-årskalas och då var det 40 av oss alla som träffades på Långholmen i Stockholm och firade våra små (och stannade över natten på vandrarhemmet). En del av oss träffades för allra första gången face-to-face men eftersom vi delar allt dagligen så känner vi nästan varandra utan och innan. Nästan som när man dejtar någon online och sen när man ses så känns det som att man redan känner varandra (om ni gjort det någon gång).

Snart är det dags igen. Den 3:e maj åker jag upp till Stockholm och då är vi 29 stycken som ska inta ett av Birkas kryssningsfartyg och kryssa till Finland över natten. Utan barn.
Och det ska bli så himla skoj! För många av oss har setts många gånger och ja…. vad ska man säga. Flera av de här underbara människorna står mig jättenära. Och det som förde oss tillsammans var ett plus på stickan. Helt galet egentligen. För om det var det som förde oss tillsammans så har vi ändå så mycket mer gemensamt än ett barn som kikade ut ungefär samtidigt.

Med handen på hjärtat. De här människorna har blivit en stor del av mitt liv. Jag bryr mig om dem, jag känner med dem, jag undrar hur de har det, glädjer mig med dem, oroar mig med dem, gråter med dem och SKRATTAR med dem. Flera gånger varje dag.

Ibland känns det som en liten ”sekt”. Haha. När jag pratar om mina vänner i den här mammagruppen så kallar jag den för ”gruppen”…

”Du älskling, vet du att **** i GRUPPEN har blivit gravid igen, visst är det härligt?!” (som exempel) 😉

Ja, det här är väl inte så intressant att läsa för alla andra kanske. Men för mig så betyder de så mycket. På fotot här är det bara 40 av oss. Det finns 63 till (och några få som tyvärr försvunnit därifrån) som ligger mig varmt om hjärtat.

Tjejer – I love you! ♥ Tack för att ni är en del av mitt liv!

Gruppbild Septembermammorna / Septemberbebisar 2012

Långtråkigt att vara sjuksriven!

Jag har avbrutit min sjukskrivning och hoppade in och började jobba i fredags.
Dels för att ryggen är katastrofalt mycket bättre tack vare all medicin (det är som att gå från svart till vitt) och dels för att det är bra pengar nu när jag varit mammaledig på heltid och så sjukskrivningen på det.

Och så för att jag tycker att det är så otroligt skoj på mitt jobb. Jag har skrivit det många gånger förut, ibland är det tungt, men mina kollegor är världens bästa och jobbet ger mig lycka i hjärtat även om det ibland bär med sig tung sorg också. Och det är långtråkigt att vara sjukskriven och gå hemma.

Våren har kommit med stormsteg! I helgen har det varit runt 18 grader här i Skövde och även idag verkar vädret hålla i sig. Hoppas att det följer med oss ner till Jönköping, dit vi styr kosan om en liten liten stund!

Ha en härlig Annandag Påsk alla och GLAD PÅSK lite i efterskott!

Spindeltjejen - Cool DudeCool Dude!

Ta vara på tiden?

Nu är det dags för vår lille plutt att bli stor!

Den 31:e mars har vi fått förskoleplats och inskolning påbörjas under två veckor. Strax därpå blir lilleman 1,5 år gammal och därmed kan jag bara garantera att tiden FLYGER iväg när man får småbarn.

Alla säger att man ska ta till vara på tiden och man försöker, men tiden går så sjukt fort att man ändå inte hinner med. Förrän tiden redan har sprungit förbi och det enda som finns kvar är minnen av tiden som passerat.

Vi fick förstahandsvalet till råga på allt, det känns jätteskoj! Eftersom vi letar hus för fullt sedan snart två år tillbaka så vet vi ju inte riktigt var vi kommer att bo så eventuellt kommer älsklingen att få flytta senare, men det tar vi då!

Från och med idag jobbar P heltid igen och jag är hemma på heltid fram till inskolningen är klar, dvs cirka 2,5 månader framöver.

Om en liten stund ska vi åka iväg till vänner för att leka och mysa och senare idag tror jag att det är dags att besöka shoppingmeckat Ica Maxi för lite påfyllning i kylskåpet och frysen!

Vad hittar ni på idag?

Foto Peter Bohman - Albin 1 årFoto: Peter Bohman

 

Hemligt bröllop!

Gulle ni, vad kul det är när ni lämnar avtryck – jag blir så glad!

Jag är fortfarande lite halvkrasslig, det där örat verkar inte ge med sig och jag är numera halvt döv. De på jobbet skojar och säger att jag bara skyller på öroninflammationen och att det egentligen är för att jag börjar bli gammal 😉

Idag har jag jobbat och igår var jag med och fotade ett hemligt bröllop!

Gissa om det var skoj att se hur överraskade alla blev! 😀

Nu ska jag slänga huvudet på kudden i några timmar. Abbe brukar vakna och äta någon gång vid 03-05 och 15 månader utan sammanhängande sömn sätter spår vill jag lova.
Numera står en hel natts sömn som högsta önskan bland mina cravings. Jag har många vänner vars barn sover hela nätter (och har gjort det länge) och jag tror inte att någon kan sätta sig in i hur jobbigt det är att vakna VARJE natt och aldrig få de där 6-8 timmar sammanhängande timmarna. Vecka ut och vecka in. Det sägs att så länge barnen behöver få i sig mat/näring så kommer de att äta på nätterna och i och med att vår plutt är ”liten” jämfört med många vänner så kommer han nog att fortsätta äta på nätterna ett tag till – tills den dagen då han börjar äta ordentligt på dagarna och framför allt VILJA äta.

Och jo, sömnen står verkligen högt i kurs på önskelistan, men när man älskar något så oerhört mycket att hjärtat nästan sprängs – då står man ut med det här.

Då står man ut med ALLT ♥

Bröllop Skövde - Foto Caroline Landin

Det har varit en…

… FANTASTISK helg i Stockholm!

Och jag kom hem till -8 grader och snö.
SNÖ!

Vi har hittills haft 3 dagar med snö den här vintern.
Idag var det -15 när vi vaknade och bitande kyla. Och en fantastisk soluppgång.

Allt på en gång liksom.

Därför var vi givetvis tvungna att ta en tripp med pulkan och pölsa fram lite i snön under dagen.

För Lilleman älskar det. Och jag blir som ett barn på nytt ♥

Lillälskling ute i snön 2014

När man blir glatt överraskad.

Lillplutten måste ha smygläst min blogg om hans sömn.

För igår natt sov han riktigt bra och inatt överraskade han med att sova 18:45 – 07.
Utan att äta. Och utan att ”vakna” och väcka oss!
Jag trodde jag drömde när jag vaknade och såg vad klockan var!

TACK TACK TACK – en hel natts sömn står högst upp på min önskelista inför jul.

Det här kommer jag att leva länge på! 😀

Lillplutt augusti 2013

Tankar om livet som småbarnsförälder.

Många uppfattningar och tankar har ändrats sen jag blev mamma.

Jag förstår verkligen vad sömnbrist kan göra med humöret.

Och jag förstår hur man kan bli lycklig över att en liten människa sover ända till 06:20. Visserligen somnade han vid 20:30 – men han sov hela natten. Utan att äta och utan att leka. Fram till tjugo över sex.

DET mina vänner – är ren och skär lycka. För har man inte fått sova en hel natt på nästan två månader så blir man lycklig över såna saker. Då är 6:20 rena rama sovmorgon kan jag tala om för er.

Och nej – man ska ju inte klaga – för man har valt att skaffa barn och man vet att man kanske inte får sova på länge. Och de mammabloggare som skriver om hur härligt det är med deras små barn och att de äter bra och sover hela nätterna från några veckors ålder och yada yada har man lust att peka finger åt och hoppas nästan att de någon gång ska få uppleva småttingar som inte sover hela nätter på månader efter månader efter månader. För sömnbrist är inte att leka med. Jag förstår fullt varför man använde det som tortyrmetod förr i tiden. Snark!

Men. Man älskar de små livet mer än allt annat – mer än livet självt. Och därför klarar man det. Ibland på gränsen – ibland bättre. Ser vi småbarnsföräldrar trött ut så vet ni varför. Har man dessutom en liten som vill vara uppe i famnen hela tiden och som står och skriker och drar i kläderna medan man i panik försöker borsta tänderna, raggarduscha och sminka sig så har ni förklaringen till varför en del mammor går osminkade, ofixade och i myskläder med svetten rinnandes i pannan hela dagarna 😉

Vill bara förkunna lite för alla de som försöker glorifiera det här med att vara småbarnsförälder. Det är jobbigt – men samtidigt underbart och det väger upp A L L T I N G.

Kram på er 😉

Lillälskling
Mamma… du är väl inte arg på mig för att jag vill leka på nätterna ibland va? Vaaaaaaaaa?