När man tillhör en ”sekt”.

Som jag tidigare nämnt här inne i bloggen så är vi ett VÄLDIGT tight gäng med mammor som träffades via sidan Familjeliv när vi fick vårt plus på stickan (dvs blev gravida).

Vi var alla beräknade att få våra barn i September 2012 och även om vi är ett gäng som klämde ut de små i oktober (och några små som kom redan på sommaren) så hänger vi ihop och kallar oss ”Septembermammorna”.

Efter några månader av tusentals sidor med inlägg på Familjeliv flyttade vi över till en hemlig grupp på Facebook och vi är nu 113 stycken VÄNNER som tjattrar om allt. Dagligen. Alla timmar på dygnet. Det finns ALLTID någon där för varandra och vi har gått igenom många både roliga stunder och tunga sådana.

Det cirka 1,5 år som gått sedan de små kikade ut har vi haft småträffar lite varstans i landet (för vi bor ÖVERALLT i det här avlånga landet). I september hade vi Sveriges största 1-årskalas och då var det 40 av oss alla som träffades på Långholmen i Stockholm och firade våra små (och stannade över natten på vandrarhemmet). En del av oss träffades för allra första gången face-to-face men eftersom vi delar allt dagligen så känner vi nästan varandra utan och innan. Nästan som när man dejtar någon online och sen när man ses så känns det som att man redan känner varandra (om ni gjort det någon gång).

Snart är det dags igen. Den 3:e maj åker jag upp till Stockholm och då är vi 29 stycken som ska inta ett av Birkas kryssningsfartyg och kryssa till Finland över natten. Utan barn.
Och det ska bli så himla skoj! För många av oss har setts många gånger och ja…. vad ska man säga. Flera av de här underbara människorna står mig jättenära. Och det som förde oss tillsammans var ett plus på stickan. Helt galet egentligen. För om det var det som förde oss tillsammans så har vi ändå så mycket mer gemensamt än ett barn som kikade ut ungefär samtidigt.

Med handen på hjärtat. De här människorna har blivit en stor del av mitt liv. Jag bryr mig om dem, jag känner med dem, jag undrar hur de har det, glädjer mig med dem, oroar mig med dem, gråter med dem och SKRATTAR med dem. Flera gånger varje dag.

Ibland känns det som en liten ”sekt”. Haha. När jag pratar om mina vänner i den här mammagruppen så kallar jag den för ”gruppen”…

”Du älskling, vet du att **** i GRUPPEN har blivit gravid igen, visst är det härligt?!” (som exempel) 😉

Ja, det här är väl inte så intressant att läsa för alla andra kanske. Men för mig så betyder de så mycket. På fotot här är det bara 40 av oss. Det finns 63 till (och några få som tyvärr försvunnit därifrån) som ligger mig varmt om hjärtat.

Tjejer – I love you! ♥ Tack för att ni är en del av mitt liv!

Gruppbild Septembermammorna / Septemberbebisar 2012

11 Replies to “När man tillhör en ”sekt”.”

  1. i love u o alla dem andra!! Ni vet ofta mer än dem närmsta vännerna irl o jag är så lyckligt lottad som fått vara en del av sekten;)

  2. Men böööööl!
    Tårar på morgonkvisten, inget ovanligt när det gäller vår grupp.
    Du är fantastisk min vän, och alla andra fina mammor också! ❤️

  3. Det låter underbart, roligt och speciellt att få vara med i en sån grupp!
    Ha en tokrolig resa med ”Birka” i början på maj!!
    Kraaam fina vännen!!!

  4. Pingback: Mammakryssning 2015 – en fantastisk helg! |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*