Den svåra frågan…

… och så var den här sommaren slut. Nästan.
Som vanligt försvinner den fortare än man hinner att blinka.

Jag har varit hemma med barnen hela sommaren medan Peter har tillbringat tiden på jobbet. I måndags började vi att skola in Mollie på förskolan, samma som storebror Albin går på. Innan dess har vi hunnit med ett besök i huset i Hunnebostrand, en tripp upp till våra vänner i Norrköping och Kolmården.
I förrgår åkte dessutom Albin och jag med mamma, brorsan och hans tjej till Liseberg och hade en
jättemysig eftermiddag och kväll.

Nu sitter jag i tankarna och funderingarna om jag ska kicka igång mitt eget företag, att ta tag i
fotograferandet på allvar, som ett deltidsjobb. Förmågan att tro på mig själv sätter lite käppar i hjulet som vanligt. Är jag tillräckligt bra? Varför skulle man välja just mig? Är mina foton tillräckligt – är de magiska?
Är de tillräckligt skarpa, fina, konstnärliga. Ja, alla såna där tankar som man inte ska ha i huvudet 😉

Jag har fotograferat sen jag var liten. Min första kamera fick jag när jag var typ 8 år. Jag har alltid varit den som haft med kameran överallt, som stoppade ner 6 stycken 36-rullar i väskan när vi åkte på charterresa till Grekland och som också filmade med (en stor) filmkamera etc. Jag har mängder foton liggande från åren. Fotoböcker, negativ etc etc.

Kort och gott. Jag har alltid älskar att fota och nu när jag har bättre utrustning älskar jag det ännu mer.
Att göra magiska minnen, stunder som fastnar för alltid tack vare kameran.

Vad tycker ni? Borde jag eller ska jag inte?
Kram!!

5 Replies to “Den svåra frågan…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*