Backpacking i ASIEN (2007)

År 2oo6 började jag bli riktigt trött på mitt så kallade liv.
Jag kände att jag behövde livsförändringar. Stora såna. För att leva på riktigt och känna att jag inte kommer att ångra något när jag blir gammal och sitter kvar i samma lilla håla.
Sagt och gjort bestämde jag mig för (trots min ”höga” ålder) att bege mig ut ensam på en långresa i Asien, något som jag alltid har velat göra sen första gången jag satte mina fötter på thailändsk mark och efter en månad kände att jag inte ville åka hem. Det har varit så varje år som jag åkt iväg och i och med detta så var valet inte särskilt svårt.

Att spara ihop pengar inför en 13-veckorstripp var förvånande lätt (kanske hade det med skatteåterbäringen att göra också, som hjälpte till en hel del på köpet) Jag började spara i maj efter att jag kommit hem från ytterligare en månad borta på andra sidan klotet och i september bokade & betalade jag flygbiljetten bort till Bangkok.
Jag jobbade på och sparade så mycket jag kunde under hösten för att kunna unna mig saker på resan och ha en lite ”högre” budget än backpackers normalt har (vissa bor i billiga skyffen med kackerlackor som sällskap och äta nudlar varje dag på gatan). Min budget skulle i alla fall ligga runt 200 Svenska kronor per dygn för boende och mat, sen hade jag planerat att ta dykcertifikat (jag har dykt tidigare, men aldrig tagit certifikat), bleka tänderna och åka runt och se så mycket som möjligt dit fötterna bar mig.

Julen passerade och så också min födelsedag. Jag sa hejdå till alla på jobbet och hade redan innan avresa haft kontakt med vårdchefer uppe på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm om möjligheter till jobb när jag återigen skulle landa på svensk mark.

Den 10:e januari bar det av ner till Landvetter med mamma och pappa i släptåg för att vinka av mig (och även om de påstod att de inte var överdrivet nervösa över att deras blonda tös stack iväg till andra sidan klotet ensam i flera månader, så tror jag nog att de hade en liten klump i magen när de såg mig gå uppför trappan mot gaterna).

Som många av er vet bor mina vänner Tara & Martin i Bangkok och med dem Cecilia – deras dotter och min guddotter som då var sju år gammal. Så jag hade alltid en trygghet i dem om något skulle köra ihop sig alltför mycket, vilket kändes skönt, trots att jag inte var nervös över att åka iväg ensam, eftersom jag alltid känt mig hemma i Thailand och älskar livet/naturen/kulturen där borta.

I april, 13 veckor senare, stod jag återigen på svensk mark, med ryggsäcken och kroppen full av nya erfarenheter, upplevelser och självinsikt. Underbart. Det går inte att beskriva i ord hur mycket den resan gav för min personliga utveckling.

Jag lever fortfarande på minnena från alla upplevelser jag var med om, och alla människor jag träffade längs med vägen. Vissa av er är vänner för livet och kommer alltid att finnas med.

Kollage Asien 2oo7

Jag undrar fortfarande ibland vad som hade hänt om jag inte hade packat väskan och gett mig av.
Troligtvis skulle jag nog bara vara en spillra av den forna Caroline, en skugga av mig själv.

Jag längtar fortfarande iväg. Jag var i Thailand en månad nu i februari/mars och vill fortfarande tillbaka så snart som möjligt. Jag hoppas och önskar att jag ännu en gång kommer att åka iväg på en längre resa framöver, i två-fyra månader.

Jag är och kommer alltid att förbli en traveljunkie.

2 Replies to “Backpacking i ASIEN (2007)”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*